… för en dag? Är det en vanlig dag?
Nej, det är ju Elviras två årsdag… och midsommarafton!!!
Eftersom vi är i stugan så fick Elvira en av sina presenter i förväg. Det är ju så himla bra (tycker Elvira) att resa sig upp i kundvagnar, matstolar, barnvagnar, lära-gå-vagnar m m. Men i denna sitter hon fast. Ha! 1-0 till mamma och pappa.
Det bästa sättet att se till så att pappa gör det rätt är att vara lite lagom i vägen. Då får han pauser till att tänka efter.
Elvira är nöjd, hon har inte förstått att mamma och pappa leder.
Fler födelsedagsbilder följer då vi är hemma igen.
Den långdragna förkylningen som sist blev en öroninflammation är ju botad sedan en tid. Men spåren sitter kvar. Inte i form av snuva, narig näsa, slem eller hosta. Nej, utan i form av låtsaslek. Att låtsas-snyta sig i pappret, att torrhosta och att låtsas-nysa. Detta sysslar Elvira med då och då. Här om dagen serverades det pannkaka. Pannkakan visade sig vara en perfekt näsduk i denna lek och varför inte, man tar vad man har när man ska låtsas-snyta sig.
Elvira ska ju snart bli storasyster. Jag tänkte att detta kräver lite förberedelse. Sedan dagisstart har Elvira lagt sig till med nya kunskaper som att knuffas och klappa hårt. Det är ju bra att hon ger igen på dagis, men hemma måste vi klappa fint. Därför sprang mamman och köpte en babydocka att öva på.
Dockan kan suga på flaska, skratta, jollra och gråta. Den emottogs av Elvira med blandade känslor. Först avvaktande, sedan med nyfikenhet. Men när dockan började grina började Elviras haka att darra och gråten var nära. Därefter drog hon slutsatsen att det var säkrast att hålla sig på avstånd…
Några dagar senare var dockan rätt ok. Att mata är kul och klappa fint det gör hon också, precis som att peta i ögonen, sätta sig på den och slänga den i golvet. Lillasyster/lillebror kommer att få lära sig tuffa tag från start.
När man är hemma och är sjuk hinner man träna på lite av varje, vi tränade Nordic Walking idag.
PS.
Ursäkta klädseln, vi är ju faktiskt hemma och slappar.
DS.
Efter en helg med 40 graders feber är det konstaterat, Elvira har öroninflammation. Pencillinet står på hyllan i kylskåpet. Välkommen Spektramox!
På nå´t sätt känns det befogat att säga -Vad var det jag sa. Men jag vet ju inte om pencillin fungerar förebyggande. Vet ni?
Det är lustigt vilken skillnad det är på vårpersonal och vårdpersonal. Förra tisdagen var vi till öron för att rensa vax. (Vi brukar bli kallade att göra detta med jämna mellanrum, men nu var det länge sedan. Eftersom läkaren på hälsocentralen konstaterade mycket vax vid vårt ”misslyckade” besök där, ringde jag och bokade tid.) Läkaren fick i tisdags inte ut vaxet på vänster öra, men konstaterade att det fanns vätska i öronen som ett resultat efter den långa förkylningen. Läkaren idag fick heller inte bort vaxet i vänster öra och kunde därför inte se trumhinnan. Jag berättade att det har fungerat med tång förut, men han menade att det fungerade inte. Han använde en sug och när inte den heller fungerade började han prata om sövning. Men som tur var bestämde han sig för att först kalla på en kollega. Denna läkare var inne i rummet högst 2 minuter, på den tiden fick han ut vaxet med tång, fastställde Otit och förklarade för mamman att det var det samma som öroninflammation.
