Mamma, visst är jag fin?
Det är lite knepigt att förklara namnsdagar för barnen. Vad har en namnsdag för syfte? Egentligen?
”- Titta! Idag står det ditt namn i almanackan. Grattis!”
”-Ja ha?”
Även om namnsdagar inte är en stor grej, känns det inte bra att bara strunta i dem heller tycker jag. Glömmer man är det en sak, men är man medveten om namnsdagen känns det ju lite…. nonchalant. Är det rätt ord? Ja hur som helst så känns det i samvetet, ja även då man inser att man har glömt.
Förstår man inte vitsen med namnsdagar när man är fem år, förstår man däremot vitsen med ”Dagens grattis” på Bolibompa. Och säger programledaren ” Grattis till Elvira” då, ja då sträcker man på sig och skiner upp. I paketet låg det ett hårband och hårspännen, en ständig bristvara och omaka par. Hon blev nöjd som ni ser. Alla skulle på.
Elvis fick också en present eftersom han har fyra bokstäver av sex rätt och för hans känslors skull. Tyvärr dög inte Stålmannen-strumporna, det skulle ha varit kalsonger…
Livet som förälder är ofta tragikomiskt.
För två veckor sedan skulle vi inviga skridskorna barnen fick i julklapp. Det var skridskor i plast med pjäxknäppning. När skridskorna skulle på sprack plösen på Elvis ena sko och remmen gick av. När andra skon kom fram visade det sig att hans par bestod av två vänsterskor. Elvira protesterade och fick inte i sin andra fot i den trånga och styva skon. Där stod vi rätt snopna och tänkte ”ja men det är väl typiskt”.
Igår kom radarparet Schyffert/Lindström till stan med sin show ”Ljust och fräscht”. Pappan i familjen fick biljetter i julklapp och vi skulle få komma ut på galej. Grannarna ställde upp som barnvakt och just som vi skulle gå kräktes Elvira på deras vardagsrumsgolv. Där stod vi snopna och tänkte ”ja men det är väl typiskt”.
Idag hade vi strålande sol, lagom många plusgrader, klarblå himmel. Elvira var pigg och åt så vi valde det positiva alternativet frisk luft framför isolering. Nu skulle vi ut och leva idyll som lycklig familj på utflykt, med solen i ögonen och rödfriska kinder. Åh vad härligt vi skulle ha det och vilka duktiga föräldrar vi är som baxar iväg hurtigt efter att vårt tålamod bara naggats lite i kanten av tjat, tjat, tjat om att äta upp lunchen, kissa på pottan och påklädning av ytterkläder.
Och tro det eller ej, de nya skridskorna gick att sätta på. Elvis ”åkte” några minuter. Elvira gjorde också ett försök. Åh vad underbart! Filmbevis ovan.
Fotnot: Grannarna insisterade och vi kom iväg på galej ändå. Magsjuka avskrevs ganska snabbt, snarare slem från den långdragna förkylningen som kroppen måste göra sig av med på något sätt när man inte kan hosta och fräsa ordentligt. Men ändå, det är väl typiskt.
Att försöka att inte skratta när man inte får, det kan verkligen vara en utmaning när man är på det humöret. Vare sig man sitter i skolbänken och har musik på schemat eller om man presenterar nyheter på tv eller…. om man ska lägga sig.
[soundcloud url=”http://api.soundcloud.com/tracks/35933003?secret_token=s-GYVXt” params=”auto_play=false&show_artwork=true” width=”100%” height=”166″ iframe=”true” /]
Detta klipp påminner mig om hur hopplöst det kunde vara att vara själv vid läggningen då barnen var mindre och när de delade rum. Detta är inspelat i maj, då var båda barnen fortfarande för ”små” för att lämnas själva så man var tvungen att ta med sig båda barnen samtidigt i säng.
Så här lite på distans är det ju bara gulligt. Och roligt. Och pappan, han har ju så pedagogiska argument ” Va tyst då!”, ”Nu är du verkligen inte alls tyst ju”. Och barnen, dessa barn som alltid gaddar ihop sig. Är den ena busig blir den andra det. Tuffar den ena till sig gör den andra det också. Blir den ena ledsen blir den andres ansikte ledset. Går den ena ifrån matbordet, gör den andra det. Vill en spela dator, vill den andra det också.
Det är kul att blicka tillbaka, man glömmer så fort.
Helgen har gått i slapphetens täcken, mycket tid har spenderats i soffan. Det ska man inte underskatta. Man ska heller inte underskatta elasticiteten i pappas t-shirtar.
Men en kort stund under söndagen skakade vi rumporna till Mora Träsk live. Elvira var först avvaktande och satt i mitt knä och sneglade då och då mot scenen. Elvis gick ut hårt för att sedan nästan somna (!) i pappas knä. Men de kom igen, Elvis lagom till Tigerjakten och Elvira körde hårt åtminstonde halva programmet.
Medan ni svarar på frågor (svara även ni som jag känner irl så statistiken blir någorlunda korrekt 😉 ) fortsätter jag att rapportera från Svenssonlivet med fler kromosomer. Igår tänkte jag presentera dagens, men hann inte så idag presenterar jag gårdagens. Fast  i Elvis fall blev gårdagens även dagens. Hängde du med? Kromosomer är det minsta problemet just nu. Så här,
Gårdagens/Dagens 3-åring, Albert Elvis Erik Snygg, Oh my God!
Han klär inte på sig sina ytterkläder så när jag hämtar är alla barnen ute och leker, men Elvis uppehåller sig i kapprummet. Igår när jag hämtade satt pedagogen uppgiven på en pall och Elvis klättrade på hyllor, pallar, låg på golvet och snackade strunt. ”Fröken” lämnade gladeligen över pallen till mig. Gick och hämtade mig en tidning och en kopp kaffe. Elvis han fortsatte klättra, tjattra, kräla och annat oväsentligt. Tillslut fick han gå hem utan ytterkläder. Jag trodde faktiskt att han skulle frysa och vilja klä på sig när vi lämnat skolgården. Men nej, han sprang hela vägen hem, nämnde inget om kylan, listig skit. Samma procedur utspelade sig idag, först när han gjorde utflykt till biblioteket med dagiskompisarna och sedan när vi skulle hem. Kylan bekommer honom inte. Vårt försök till gränsdragning känns ganska misslyckad fast kampen fortsätter för nästa gång får han inte följa med till biblioteket och vi har hotat med ipadförbud. Kommer det bita? Den som lever får se.
Gårdagens Cowgirl, Alice Elvira Viktoria Snygg. Valde kläder själv på morgonen, kom stolt ner för trappan och blev generad av vår beundran. Och som hon dansat med den klänningen. Inget trots för tillfället hos den damen, även om hon använder lillebrors ordförråd ”-Aldrig!”, lyckligtvis mycket snack och lite verkstad.
Och slutligen, vi har rörliga barn som ni ser.
