Eftersom det är ordning och reda på Elvira så är hon noga med att lägga saker i diskhon. När hon druckit färdigt sin välling lägger hon den tomma flaskan där i. Ibland kan man där även finna en och annan leksak, strumpor och fjärrkontroller.
När Elvira tycker att hon ätit klart sträcker hon tallriken mot köksbänken. Är ingen där för att ta emot, ja då får man helt enkelt skylla sig själv som vuxen. På bordet kan ju tallriken (eller glaset) inte stå kvar om man är färdig, eller hur?
Nu har någon också lärt sig att man kan flytta en stol och klättra upp till de platser som man vill komma åt. Väldigt praktiskt om man vill inventera diskhon.
16.50 sitter Elvira och Elvis vid matbordet. Elvira äter på sin knäckemacka med smör och Elvis har just ätit klart och avslutar med en majskrok. Middagen gör sina sista puttringar på spisen. Mamman torkar av kladdet på lillebror och lastar upp mat till Elvira och sig själv.
Tillsammans sitter vi och äter och strax efter 17.00 pekar Elvira ut genom fönstret och säger -Pappa? Jag svarar, -Var är pappa? -Ser du honom? Vi tittar ut, men ser ingen pappa.
Några tuggor hamnar i munnen och någon på bordet. Elvira kupar handen bakom örat och säger, -Pappa? Jag säger, -Ja, var är pappa? -Hör du pappa? -Snart kommer han. -Pappa jobb slut. -Pappa åka bil. Elvira pekar mot hallen, -Pappa? Jag svarar, -Snart kommer han. -Titta, ser du honom, undrar jag och pekar på fönstret. Elvira tittar och tar i bästa fall någon tugga till. I värsta fall slänger hon någon på golvet. Elvis bankar med en leksak i bordet.
En si så där 15 minuter senare, rund 17.20, utbrister jag, -Titta pappa! Elvira tittar på mig. Jag pekar på fönstret och upprepar, -Titta pappa! Elvira ler och tänker efter lite. Det knackar på fönstret. Elvira vänder sig om mot fönstret och ropar, -Pappaaa! Hon lyssnar för att höra dörren öppnas och vänder sig mot hallen. Hon ler med sin kladdiga mun. Pappa hoppar fram i dörrposten, -Hej hej! Elvira skrattar och pappa går fram till hennes stol, -Får pappa en puss? Elvira vänder bort ansiktet och säger bestämt, -NEEJ!!!
Tänk att få vara så efterlängtad dag efter dag.
Tillägg: Asså, jag är inte avis. Ville bara säga att det är ett privilegium att få vara förälder. Lyxigt rent av, att alltid få vara saknad. Ja, åtminstone några år till.
Elvira vill göra det mesta själv. På gott och ont. Vill man hjälpa till blir det högljudda protester. Det finns undantag och det är när hon vill ha samma uppmärksamhet som lillebrorsan.
Detta är en företagsam fröken, som tar sig friheter. Ditt är mitt, men mitt är inte ditt. Just nu är hon överallt. I går hittade jag henne sittandes framför en avstängd tv med mössa, fuskolle och vantar på. ”-Hej hej!” Köksskåpen och lådorna är andra favoriter, där finns det ju plastpåsar på rulle som man kan dra ut i oändlighet. I tvättkorgen kan man hitta det ena och det andra, nappar till exempel. På morgonen hänger hon gärna vid mammas sängbord och plockar med nässprayen, näsdukarna, pipetterna mm. Sedan går hon över till pappas sida och tar hörlurarna. Skötväskan är också en favorit, där finns det mycket kul, som våtservetter. I pappas jobbväska finns nässpray och andra förkylningsartiklar i en plastpåse. Elvira öppnar dragkedjan utan problem. Igår när jag kom till dagis satt hon vid ett bord med en pappersrulle och snöt sig i en liten, liten avriven pappersbit.
Företagsamheten är det ju inget fel på. Men lekrummet då? Ska vi bomma igen det eller??
Tillägg: Jag har just hittat en försvunnen vante i torktumlaren. Kan Någon ha lagt den i tvättmaskinen?
Idag firade vi Virans namnsdag. Hon blev rätt förvånad när de pratade om henne på Bolibompa i morse. Ni som ser på Bolibompa känner säkert till att de varje dag drar en Bolibompa-namnsdag dvs ett namn som inte finns med i almanackan. Så därför har Elvira, Albin och Bekker namnsdag i dag.
Vi får nog skicka in Elvis till Bolibompa så att han också får ha namnsdag. För rättvist ska det ju vara.
Här är det ganska tyst.
Elvira har tappat rösten. Elvis volym är låg. Vi trodde att vi nått upploppet men febern kickade in och nu kör vi på första växeln igen.
Stackarna, hela veckan har vi haft långsamt tillsammans. Därför fick Viran en du-är-sjuk-och-vi-tycker-synd-om-dig-present. En ritmatta. Där kan vi tillbringa fredagen.
Elvis fick en du-är-sjuk-och-vi-tycker-synd-om-dig-med-present. Batterier att hotta upp Elviras gamla djurtavla. Det är inte lätt att vara tvåa då får man nygamla saker. Ja, och inte får man vara med på bild heller.
