Smutsig och lycklig                           Tvättning och förtvivlan
För en si så där fyra år sedan kunde man höra mig säga något i stil med ”våra barn ska i alla fall inte få vara så där lortiga” samtidigt som jag nickade menande mot det barn som fångade vår uppmärksamhet. Jag skulle minsann torka bort lorten från ansiktet och snoret från näsan, byta tröja om den fick fläckar och kamma håret på morgonen så det inte spretade åt ett och samma håll efter nattens drömmar mot kudden.
Och hur blev det? I torsdags hämtade jag ungen på bild här ovan från dagis. Hon sprang mellan buskarna med en kompis och stod på näsan i jorden. Idag såg hon lika dan ut. Fast den här gången gjorde hon kakor i sandlådan. Sanden var perfekt för ändamålet eftersom det varit fuktigt hela dagen.
Och tröjan? Ja efter lunch byts den faktiskt ut, men är den nya smutsig innan middagen då får den vara på. Det är ingen idé. Åker den av ändå, ja då blir det bar överkropp vid matbordet.
Snoret och håret, ja där har jag inte gett vika än. Ett lortigt barn är ett lyckligt barn sägs det.
Det är tur att lyckan inte hänger på håret. Ja inte för barn i alla fall. När man är vuxen är det tvärt om. Då blir man olycklig av smuts och lycklig över en fin frisyr.
I vårt landsting får man blöjor till barn som fyllt tre år och som har en funktionsnedsättning. Idag ringde jag för att dubbelkolla så att vår beställning via BVC gått fram. Det hade den inte. Men förhoppningsvis kommer det nu en leverans om ca en månad, lagom till tre års dagen. Blöjor är ju alltid välkommet. Men vi hoppas att blöjor på dagtid inte ska behövas när sommaren är slut.
Därför pratar vi en hel del kiss och bajs här hemma. Elvira är sedan några månader väl medveten att det är något som hamnar i blöjan. Vi har även haft två incidenter med geggamoja på fel ställe här hemma och en incident på dagis. Något jag inte tänker gå in på närmare. Hur som helst så försöker vi förbereda henne på en sommar med potträning.
Vi bekräftar och uppmärksammar när hon gör sina bestyr. Vi hoppas att det hjälper till att lägga ihop ett och två dvs känsla och behov. Så att hon vet när hon ska säga till. Än så länge säger hon inte till före, men efter. Hon har suttit på pottan varje dag på dagis hela terminen. Det är inte ofta det kommer något. Här hemma har hon inte tid att sitta still och tyvärr är hon inte lika regelbunden längre. Och hon som gjorde nr 2 på pottan under minst ett års tid från det att hon var ett år. Men varför ska man sitta still när man lärt sig att ta sig därifrån?
Har ni några bra tips till vår pott-läger sommar? När blev era torra på dagtid?
Nu fungerar våra magar som det är tänkt. Vi har inte förvandlats till några grisar eller mexikaner utan är samma gamla vanliga som vi var för lite mer än en vecka sedan. Efterforskningar visar även på att vi inte smittat några på festen eller i övriga familjen.
Elvira ska flytta hemifrån. Hon och grannjäntan ska flytta ihop. De bygger ett nytt lösvirkeshus på granntomten. Fint ska det va! Vi föräldrar stöttar dem så klart. Papporna hjälper till att snickra och mammorna kommer säkert ställa upp och hjälpa till att måla.
En kvadratmeter var får de att husera på och det ska väl räcka ett tag. För att klara ekonomin tycker vi föräldrar att de borde överväga att inackordera småsyskonen. I alla fall de första åren. Vi får se hur de gör. Det kan ju vara svårt det där med att dela. Olika vanor och rutiner kan ställa till det.
Hur som helst, fint får de. Det ska bli trevligt att få komma på fika när de kommit i ordning.
Grattis på första maj!
Elvira har, lagom till dagen efter, kompletterat sommarkollektionen med en rosa accessoar.
Hon mår bättre och på återbesöket igår hade sänkan halverats. Det firade Elvira med en folköl hos grannen Greta. Det mesta hamnade i haklappen. Nog är det lätt för ungdomarna att få tag i alkohol, men inte trodde vi att det skulle var så lätt.
Baksmällan, däremot, den drabbade Elvis. Han är däckad. I natt har vi tagit hand om kräks och fulla blöjor. I dag ligger han utmattad och fusen. Inte trodde vi att vi skulle få dessa bekymmer redan. Men är det valborg så är det. Föräldrarnas värsta helg.
Här har vi en lunginflammation som är på bättringsvägen, ett magvirus av okänt slag och två föräldrar som trodde att familjen skulle åka på 30-års kalas. Vi får se hur det blir…
Ni missade väl inte Hotell Kantarell i kväll? Gräshoppan Åke tappade glasburken där han sparat sina fisar. Blä! 😀
Nu är äntligen pappan hemma igen. Han hade med sig varsin present till barnen. Två nallar som joddlade. Gissa var han varit. Christina får inte gissa.
Hur som helst gick de hem.
