De är ganska rastlösa de små. Vi stora också. Utbudet på aktiviteter blir begränsat i detta väder.
Så varför inte sätta en hink över huvudet och låta. Det låter lika roligt som det gör i viadukten.
Vad i hela friden ska man sluta med blöjor för när man har så många?
Idag kom en ny leverans. Och idag sa hon till när hon skulle göra nr 2. Men vi hann inte fram i tid. Alltid något. Kisseriet är omöjligt att hantera. Vi får se när hon är redo. Nästa sommar kanske. Tillsvidare bygger vi fort med blöjförpackningarna.
I dessa semestertider hade vi utvecklingssamtal på dagis. Jag har tidigare skrivit ner när Elvira lär sig ett nytt tecken eller ord. Språkutvecklingen blir överskådlig. Idag hade jag inte med mig ett sådant dokument. Det är ingen idé, vi hinner inte med. De är så många, de nya tecknen och orden. Det sker hela tiden. En härlig känsla.
En annan härlig känsla är att få höra att Elvira är en tillgång för gruppen. Hon får med de andra barnen, hon gör dem på gott humör. En klyscha kan man tycka, men Elvira har det sättet. Hon kliver in på sitt kavata sätt och säger ”-Hej hej!”
Till hösten sker det förändringar på dagis. Det blir två 1-5 års avdelningar istället för en liten och en stor avdelning. Elviras två kompisar kommer att flytta. Elvira får vara kvar på ”sin” sida. Men det blir nog bra ändå. Dörrarna står öppna och det blir fler äldre barn att härma och ta efter.
Men först fem veckor till med lov.
