Det har fortfarande inte kommit något batteri. Pappan tror att Elvira håller på det, det kan ju vara bra att ha ett extra nu när hon är sjuk. Och igår gjorde hon verkligen skäl för att liknas vid en viss rosa kanin. Idag har det varit lugnare. Som tur är, är kompisen Astrid också sjuk i samma bacill, då kan man ju hänga tillsammans en stund och mammorna får oja sig och dricka kaffe.
I förrgår fick vi höra en tre-ordsmening igen. Jag har för vana att säga vad vi äter, det går på rutin. -Mamma äter spagetti och köttfärssås, Elvis äter spagetti och köttfärssås och Elvira äter spagetti och köttfärssås. Efter en tyst paus från oss alla sa och tecknade hon, -Elvira äter sås.
Nu är det Teletubbies som gäller igen. Och tur är nog det, risken var överhängande att vi alla skulle börja prata småländska efter alla Emil-timmar. Då föredrar vi skånska, i alla fall pappan. Här om kvällen drämde tydligen Elvira till med ett riktigt skårrande rrrrr när det lästes i en gammal idag-bok och kompisen Rana var med på bild.
Det är kul med språk som ni märker. Det skrivs inte om så mycket annat här just nu, men vi befinner oss mitt i det hela dagarna.
Idag är det lördag. Barnen vaknade 6.30, vilket är en ganska vanlig tid nu för tiden (om vi har dragit ut sladden), tittade på Bolibompa och drack välling, lekte en stund, barnen åt macka och yoghurt till frukost nr 2 och dagen såg ut att bli som vilken lördag som helst.
Tills Elvira åt upp ett batteri till efterrätt. Jag var försjunken i andra tankar och reagerade försent på att ”godiset” låg inom hennes räckhåll. När jag for upp och bad Elvira att spotta ut svalde hon i rena förskräckelsen ett av de två små platta batterierna.
Läkaren konstaterade att batteriet inte innehöll kvicksilver och oroades inte eftersom hon kunde dricka utan problem. Batteriet fastnade alltså inte på vägen ner och nu väntar vi med spänning på att det ska komma ut i den andra ändan.
Är det något Elvira är riktigt dålig på så är det att sova utan galler. Vi har provat att bygga om spjälsängen så att hon själv kan ta sig i och ur. Det gick inte. Hon vaknar nämligen alltid vid fyra-fem tiden. Sover hon bakom galler somnar hon om, om vi har kommit ihåg att dra ut kontakten till sänglampan. Utan galler eller med fungerande lampa väcker hon glatt oss andra. Och har hon väl gått upp så är det kört. Det hade varit jättemysigt om hon hade kunnat komma in till oss och somnat om i vår säng. Men det går absolut inte.
Likaså vid läggning. Elvira har blivit mer känslosam under hösten. Tidigare har vi knappt hunnit trösta henne innan hon slingrat sig ur vår famn. Och hon har alltid varit det lättaste barnet att natta. En godnatt-ramsa och lite speldosa och sedan har hon somnat som tryggheten själv. Men nu vill hon att man ska stanna hos henne. Vi ligger på en bäddmadrass och myser och läser saga. Men Elvira kommer inte till ro. Hon ska göra det mest oväsentliga, men still kan hon inte ligga. Inte så pass länge så att hon hinner somna. Men lägger jag ner henne i spjälsängen efter sagan somnar hon på några minuter.
Snart är spjälsängen för liten. Och tanken är att de två små ska dela rum. Vi måste bryta mönstret. Men jag vette 17 hur vi ska göra.
…alla ni som tror på mig!
Höjdpunkten på Elvis dag är när vi hämtat Elvira från dagis. Han är så glad att hans syster äntligen är hemma igen. Då har han någon att leka med, eller att bråka med… eller att busa med. Han börjar nog tycka att det är rätt trist med mig hängandes i hälarna. I morgon kommer äntligen brevet om beviljad förskoleplats i januari (jag har mina kontakter). Vi blev informellt informerade för flera veckor sedan, men sedan hände något. Man kunde inte ge ett besked från Barn och ungdom. Men imorgon dimper det alltså ner, får vi hoppas. Det kommer Elvis att gilla.
