Här är en artikel om Sara i Västerås. Hennes mamma tog kontakt med journalisten efter reportaget om Elviras kompis Felix.
Downs syndrom – inget hinder för en tonåring
Här är artikeln från vår Västerås-träff
De har funnit trygghet via nätet
Tisdag till onsdag var Elvira och jag till Västerås. Vi åkte med Astrid och mamma Malin. Ärendet var att hälsa på hemma hos Felix och hans mamma Ylva. Ylva hade också bjudit dit Ebba med Jessica från Hjo, Felicia med Daniella från Göteborg, Oliwer med Cathrine från Åkersberga och Tuva-Lisa med Alexandra från Sundsvall. Elvira är yngst med sina 10 månader och Felicia är äldst, hela 19 månader.
Mammorna umgicks och barnen lekte. På tisdagen kom VLT och gjorde ett reportage som kommer i lördagens tidning. Artikeln ska handla om nätverk.
Tyvärr fick vi fyra åka hem redan på onsdag förmiddag eftersom Malin kvällen innan blev diagnostiserad med halsböld. Sist vi träffades hela gänget hade inte jag någon röst. Alltid är det något.
Att ta foto på hela gänget var en utmaning.
Fr v Elvira, Ebba, Tuva-Lisa, Felix, Oliwer, Astrid och Felicia
Dagarna spenderar jag med att ligga och kräla på golvet. Göra grimaser, prata bebisspråk och fjanta. Allt för att roa vår dotter. En oerhört stimulerande sysselsättning, tro det eller ej. Dock känner jag att det är dags att höja den intellektuella stimulansen några nivåer. Det är dags för lite reflektion över livet så här en tisdagskväll.
I bland är det svårt att följa människans resonemang. Vad är det vi värdesätter? Ibland måste vi ge oss tillåtelse att fundera, vad är viktigt?
Nå, rätt bra start eller hur? Något att suga på. I gottepåsen finns två karameller, Sverige och Ukraina.
Om man följer artiklar och reportage i medierna verkar det som om vi svenskar efterfrågar en så lindrig, säker och smärtfri fosterdiagnostik som möjligt till alla gravida kvinnor. Landstingen får det att låta som om blivande föräldrar vill kunna välja barn. Detta är ett sätt för dem att erbjuda god service. Man tackar!
En hård och sötsur karamell (GP Debatt 8 april)
I Ukraina erbjuder man ett förvar till de barn föräldrarna har valt bort, ett förvar som budgeten tillåter. En annan definition av god service, eller?
En hård godis med sträv eftersmak (Bildspel – Horodetsky)
Här sitter jag med ett glatt och pruttande barn (resultat av tarmregleraren Laktulos) i famnen och inser att väger man sina val noga och framför allt med hjärtat (även om det händer att man får hjälp av slumpen ibland) är livet underbart. Det är viktigt att ta hand om det.
Många undrar varför vi ska teckna till och med Elvira.
Faktum är att man behöver inte misstänka en språkförsening för att använda tecken (TAKK – Tecken som alternativ och kompletterande komunikation som metoden heter är inte det samma som teckenspråk). På en del dagis använder man sig av tecken av den enkla anledningen att det är stimulerande och för att barnen tycker det är roligt med ett ”hemligt” språk.
Hur som helst här är svaret:
