För Elvira kretsar allt kring Ronja Rövardotter just nu. Nästan varje dag på väg hem från dagis och skola så stannar vi vid den snöhög som numer kallas Mattisborgen. Där flödar kreativiteten och barnen har hur kul som helst. Jag tror att Ronja-leken är den första leken som Elvira styr, annars är det mest Elvis som regisserar. Det är så kul att se. Elvira iscensätter scen efter scen. Idag innan vi skulle gå ut rev hon av en meter toapapper som hon skulle ha med sig. Det visade sig att det skulle hon lägga på hästens sår, precis så som Ronja lägger vitt tyg på såret i filmen. Här om dagen låg hon dubbelvikt och grät. När Martin gick fram för att höra hur det var fatt visade det sig att hon hade fastnat med foten hos rumpnissarna och låg och väntade på Birk.
Det roligaste med allt detta är att vi vuxna förstår leken för att Viran kan kommunicera vad som sker. Och hon gör det i nästan fullständiga meningar. Elviras låtsaslek har vi inte haft full insyn i tidigare just pga språket. En annan populär scen att leka är när Ronja och Birk lagar mat vid Björngrottan. Elvira lagar mat och Elvis fiskar, samma könsfördelning som i filmen. Fast den frångicks en gång när Elvis fick vara laxen och ligga på brasan.
Idag har vi alltså varit vid Mattisborgen. Elvis tyckte jag kunde vara Lovis eftersom det är hon som bestämmer. Smickrande. Martin fick vara Mattis.
På väg till borgen. Elvira tog skidorna precis som Ronja.
Här är den, Mattisborgen.
”Inne” i borgen, eller på snöhögen, det beror på hur man ser det.
Här står pappan och poserar. Men inte för att vara läcker utan för att han har en inflammerad tå. Där stod han inte länge, inget kan hålla Martin från att leka.
Elvira blev nedgrävd när björnen (Martin) kom.
Goa Elvis och goa Viran, alltid har de något upptåg på gång.
Och lilla sötnöten Elle, som sov sig igenom hela dramat. Hon har för övrigt lagt sig till med höga tjut. Elvira säger att Elle är läskig och tycker inte om det, men vildvittror och grådvärgar är inget hon bryr sig om.
Jag försöker handla ekologiskt så långt det går. Vi undviker light-produkter helt och hållet. Vi köper sällan halvfabrikat. Jag har bytt ut hygienprodukterna till naturliga alternativ. Helst inga plasttryck på kläderna. Så lite kemikalier som möjligt tänker jag. Jag tänker att vi försöker undvika cancer. Vi bevarar barnens organ nya och friskt röda, eller vad de nu har för färg. Och vi besparar miljön.
Jag lagar alltså maten från grunden, nästan alltid. Elvira äter sällan hela middagsportionen, hon petar lite. Om det inte är fisk förstås, då sitter hon till och med stilla.
Tidigare i veckan rapporterade TV4 nyheterna sin granskning av maten på landets förskolor. De hade följt maten under tre veckor på 75 förskolor i landet . Elvis förskola var med i granskningen. Den serverade mest hel- och halvfabrikat av alla. Hela 12 av 15 dagar. Förskolan hämtar maten från skolköket i Elviras skola. Där värms maten upp. Maten kommer från Sodexo.
Var jag vill komma?
Jo,  nästan varje dag har Elviras resurs skrivit i hennes dagbok, ”Elvira åt bra, två portioner”.
Bild från Folkhälsoguiden
Nu är snart onsdagen slut. Skönt! Vi har haft späckat schema med logistikpussel. En av hållpunkterna var möte med skolans bitr rektor. Det är först när det är över som jag känner av den. Spänningen. Eller snarare resultatet av spänningen. När man slappnar av är man dränerad på energi.
Jag hatar konflikter och befinner mig väldigt sällan i sådana situationer. Men åren och tidigare erfarenheter har satt sina spår. Inför varje möte förbereder jag mig för strid. Saklig strid. Jag vill ha på benen och kunna argumentera för vår dotters rätt. Jag letar paragrafer i skollagen som är på vår sida. Paragrafer som tack och lov finns för barnets bästa och inte för budgetens bästa. Den här rektorn känner jag heller inte tillräckligt för att veta var jag har henne.
Elvira har fått gå på fritids ”på prov” under december. ”På prov” är rektorns ord. Â Hon har ju gått på fritids hela hösten men då har jag jobbat. Barn med föräldraledig förälder får inte gå på fritids i vår kommun. Men Elvira fick gå ”på prov” 2 1/2 timme per dag under december trots att jag var föräldraledig. Att rektorn använde just de orden gjorde att jag drog öronen åt mig, tolkade det som att hon ville ha en väg ut ifall att. Ifall att …. budgeten ni vet.
Anledningen till att vi vill att Elvira ska gå på fritids är att det gynnar hennes sociala utveckling. Hon får inte alls samma stimulans här hemma av mig som av barnen på skolan/fritids. Dessutom bjuder Elvira inte hem kompisar som andra barn gör, även om hon har kompisar här då och då så är det inte lika självständigt som hos andra 6-åringar. Men på fritids får hon ta del av den samvaron och leken, där finns ju kompisar. Elvira har tagit ett stort kliv i sin språkutveckling under hösten och visst har de andra barnen varit en bidragande faktor. Hon ser och lär och suger åt sig som en Wettex-trasa. De lär henne spåket och de lär henne lekar. Elvira umgås mest med tjejer från 1:an och 2:an, de har tålamod med henne och är bättre på att kompromissa i leken än mindre barn.
Hursomhelst. Mötet är över. Elvira får fortsätta gå 15 tim per vecka efter skolan. Och jag behövde inte ta fram paragraferna.
Jag gillar rektorn.
Elvira och Elvis är bästa vänner och bästa ovänner. Dessa stadier av vänskap växlar med tvära kast under dagen. Idag har Elvis varit iväg nästan hela dagen och lekt med en kompis. Elvira har haft lyxen att få vara själv hemma. Hon har ju inte tillfälle så som Elvis har i veckorna. Och så lugnt vi har haft det! Och tyst! Vilken skillnad! Det var nog välbehövligt för oss alla så här sista dagen på jullovet. Elvira fick önska vad hon ville göra. Vad tror ni svaret blev? Jo, baka chokladbollar så klart.
Det roligaste är att göra smeten och äta smeten.
Det tråkigaste är att rulla bollarna. Det fåra pappa eller mamma göra. Och, Â vi går alltid på det.
Under tiden tog jag hand om en annan smet, en ”ända upp på ryggen-smet”. Men den bekom inte Elle, hon var charmad av tvättmaskinens kortsida till höger.
Tillslut.
Smeten är helt okej när den är rullad också. Schysst mellis blev det idag.
