I morgonbitti ställer vi klockan på 05:00.
Shit my God!
Hur många gånger han vi inte sagt till varandra, pappan och jag, ”undrar vad som rör sig därinne” och syftat på något av barnens huvud. Vad rör sig där inne – dag som natt? Det är kul nu när vi äntligen får ta del av det. Nu när orden finns.
Dagtid
Att barnen sätter ord på sina tankar är ju däremot ingen garanti för att vi ska förstå rimligheten i resonemanget. Elvis kan sväva iväg med de längsta utläggen, historierna och fantasierna. Inga konstigheter enligt honom själv. Vi sitter däremot borttappade och undrar var han får allt ifrån.
Elvira skapar inga historier, men hon berättar om barn på dagis, grannar och släktingar och om favoriterna på You-tube – Lazy Town och Teletubbies. Inga målande redogörelser utan konkret och kortfattat och lättare för oss föräldrar att förstå. Vi, vars tankar, blivit färgade av logik, rim och reson.
Nattetid
På nätterna snackas det inte lika mycket som tur är, men det går i perioder. Barns drömmar, vad handlar de om? Innan vi fick en glimt in i den världen, då när det bara var jämmer och inga ord, skojade vi ofta om att deras mardrömmar handlade om att tappa sin napp, att någon tar en leksak eller puttas. Triviala problem som de upplever på dagtid. Och vi hade inte så fel har det visat sig, nu när Elvis sätter ord på drömmarna.
Scen: I stora sängen någongång kring 04.
Elvis låtsasgråter i sömnen och är upprörd
– Gräv upp den mamma!
Med tanke på klockslaget och alla andra sovande omkring, både i sängen och i radhuslängan, har jag inget annat val än att svara
– Â Jag ska
– Gräv då!
– Ja, jag ska
– Men du sover ju bara
– Jag ska
Några sekunder av tystnad, Elvis registrerar att jag inte gräver.
– JAG VILL HA MIN MASK!!!
Eller så kan det låta så här.
Scen: Samma som ovan
-Nej!
-Nej!
Följt av lite låtsasgråt och jämrande
– Elvira tog den!Â
Slutsats
Fantasier, monster, spöken, troll, Morran och ”läskiga teletubbies” (på You-tube kan man hitta det mesta) existerar tydligen i större utsträckning på dagtid än nattetid.
Barnkalas. Första kalset för dagiskompisarna. Ingen av barnen har efterfrågat kalas tidigare, men nu är det viktiga grejer. Elvira bjöd hela avdelningen. Vi hade kunnat välja ut några, men tyckte att det kändes fel. Än så länge leker alla med alla på förskolan och vi tycker att de är för små för att behöva handskas med ”jag blev inte bjuden”. Â Så vi tog risken att husera 19 barn och ett och annat medföljande syskon. Men hey, det är ju juni. Vi kan ju vara ute, ha picknick på filtar och leka på gården, hoppa studsmatta, blåsa såpbubblor, hoppa hopprep, cykla, leka kull etc.
När så dagen äntligen var här ösregnade det. Men det gjorde inget. Antalet barn stannade på 12. Inga konflikter, alla lekte lite här och lite där. Tjejerna klädde ut sig i Virans rum, killarna lekte med bilar och dinosaurier i Elvis rum. Vi hade ingen direkt sysselsättning än att äta tårta, sätta svans på apan och fiskdamm. Det märktes tydligt hur vana barnen är att spendera dagarna tillsammans. De gav varandra utrymme, kompromissade och var tålmodiga. De två timmarna passerade fort.
Hälften av gänget dansar till Just Dance till PS3, övriga lekte med dinosar.
Nu i efterhand sitter jag här lite berörd över hur bra Elvira smälter in i gruppen. Hon är en av alla och barnen ser henne som en ibland dem. Vi har verkligen haft en bra förskola de här åren. Kanske har det underlättat att bli en av alla när alla barn har olika hudfärg och fason på håret, när många barn har svenska som andraspråk och drar nytta av tecken som stöd. Alla, barn som föräldrar, bemöter Viran med ett leende kulturskillnader till trots.
Gul Mohammed (född 15 februari 1957, död 1 oktober 1997) i New Delhi, Indien, enligt Guinness Rekordbok den kortaste människan vars längd och existens blivit verifierat.
Den 19 juli 1990 blev han undersökt på Ram Manohar Lohia Hospital i New Delhi och han var då 57 cm lång och vägde 17.0 kg. Han dog bara 40 år gammal på grund av andningsproble. Han var storrökare.
Källa: Wikipedia
