Semester!
Äntligen!
Vi hade en veckas semester i början på juni, då vi var till Gotland. Där gick vi på bröllop, kastade sten i vattnet, besökte Pippis hus och såg en och annan rauk. Det var hur bra som helst att åka före säsongen. På Kneippbyn var vi i stort sett ensamma. Barnen fick åka attraktionerna om och om igen utan att kliva av. Parken var ganska liten, smala gågator och tätt mellan karusellerna. Hur lätt som helst att komma bort i trängsel. Men nu hade vi fri sikt.
Hur som helst så kändes det konstigt att gå tillbaka till jobbet. Som om semestern blev avbruten. Men NU, nu är den här. Fem långa veckor.
Vi är redo.
Hamburgekedjan Max fick problem med att hitta personal. De flesta som börjar på ”golvet” vill snabbt avancera för att bli chefer. För att täcka upp för alla befattningar fann man lösningen hos en annan grupp arbetssökande. Det var hos de funktionsnedsatta man hittade långsiktigheten.
Det mest lönsamma vi gjort, säger hållbarhetschefen. Men mitt, nu för tiden, kritiska tänkande snurrar genast igång. Vad menar han med lönsam? Tänker han låg personalomsättning och mindre kostnad för rekrytering eller tänker han billig arbetskraft ? Jag skickade frågan till Maxs PR-koordinator Kiki Karlsson som hälsar att det är lika lön för lika arbete som gäller.Â
Men jag undrar ändå om inte det svaret är en fråga om definition. Oavsett är det positivt att fler än ICA ger plats åt denna grupp arbetssökande. Det är alltid en början. En början, men inte en ursäkt för lägre lön. En början till det självklara – jämställdhet och mångfald i samhället och på arbetsplatserna. Ingenting man eftersträvar för att ”vara snäll och få PR” utan för att det är en självklarhet.
Foto: Johanna Frenkel/Chef.se
Tim’s Place: A dream followed: kasa.com
Appropå jobb och att kavla upp ärmarna.
10 års förberedelse! Det är de där föräldrarna som varit i farten igen.
Vi känner igen oss själva. Det är ofta vi pratar om att ge Elvira ett självständigt liv och meningsfullt jobb. Får hon inte det den ”vanliga” vägen fixar vi det. Elvira ska inte bo med människor hon inte har något gemensamt med och i hennes vardagsrum ska det inte stå en äcklig och stickig soffa med träkarm som det gör på många av våra kommunala hem för funktionsnedsatta eller åldringar. I Elviras vardagsrum ska det stå en riktig vardagsrumssoffa, en mjuk med kuddar, där man vill krypa upp med en filt. Finns inte det får det helt enkelt bildas ett föräldrakooperativ. The Specials är våra förebilder.
Och Elvira ska inte jobba på ett jobb för att någon inom kommunen tycker att det skulle passa. Hon ska jobba på en arbetsplats som hon själv tycker passar. Och erbjuds hon inte det så får vi helt enkelt ordna det. Om det så ska behövas 10 års förberedelse.
Vilket projekt! Lockande att kavla upp ärmarna och sätta igång. Men varför bara begränsa sig till DS, arbetslösheten är hög bland personer med funktionsnedsättningar i allmänhet.
Vinnare i Cannes Lions till och med, fint ska det va!
Det är midsommar det.
