Medan ni svarar på frågor (svara även ni som jag känner irl så statistiken blir någorlunda korrekt 😉 ) fortsätter jag att rapportera från Svenssonlivet med fler kromosomer. Igår tänkte jag presentera dagens, men hann inte så idag presenterar jag gårdagens. Fast  i Elvis fall blev gårdagens även dagens. Hängde du med? Kromosomer är det minsta problemet just nu. Så här,
Gårdagens/Dagens 3-åring, Albert Elvis Erik Snygg, Oh my God!
Han klär inte på sig sina ytterkläder så när jag hämtar är alla barnen ute och leker, men Elvis uppehåller sig i kapprummet. Igår när jag hämtade satt pedagogen uppgiven på en pall och Elvis klättrade på hyllor, pallar, låg på golvet och snackade strunt. ”Fröken” lämnade gladeligen över pallen till mig. Gick och hämtade mig en tidning och en kopp kaffe. Elvis han fortsatte klättra, tjattra, kräla och annat oväsentligt. Tillslut fick han gå hem utan ytterkläder. Jag trodde faktiskt att han skulle frysa och vilja klä på sig när vi lämnat skolgården. Men nej, han sprang hela vägen hem, nämnde inget om kylan, listig skit. Samma procedur utspelade sig idag, först när han gjorde utflykt till biblioteket med dagiskompisarna och sedan när vi skulle hem. Kylan bekommer honom inte. Vårt försök till gränsdragning känns ganska misslyckad fast kampen fortsätter för nästa gång får han inte följa med till biblioteket och vi har hotat med ipadförbud. Kommer det bita? Den som lever får se.
Gårdagens Cowgirl, Alice Elvira Viktoria Snygg. Valde kläder själv på morgonen, kom stolt ner för trappan och blev generad av vår beundran. Och som hon dansat med den klänningen. Inget trots för tillfället hos den damen, även om hon använder lillebrors ordförråd ”-Aldrig!”, lyckligtvis mycket snack och lite verkstad.
Och slutligen, vi har rörliga barn som ni ser.
Nu är snart första månaden på 2012 slut. I år tycker jag det gick förvånansvärt lätt att vänja sig vid att skriva 12 istället för 11.
Om man sammanfattar bloggens 2011 enligt Google Analytics så var ni
8 849 unika besökare
tillsammans gjorde ni
19 497 besök
56% av er kom tillbaka och besökte bloggen flera gånger och genomsnittstiden ni spenderar här är 1, 01 min per besök.
De flesta av er som kommenterar känner jag i verkliga livet eller från Internet. Men vilka är alla ni andra som besöker oss? Det har jag ingen som helst aning om och det är jag så himla nyfiken på. Och, jag skulle bli så himla glad om du som läser bloggen (känd eller okänd) skulle vilja svara på frågorna nedan. Jag vill ju ha en bild av min läsekrets. Jag menar, jag skriver ju inte enbart för mitt eget nöjes skull. Jag skriver ju för Virans och Elvis skull och för ER skull, för att ni ska komma tillbaka och hälsa på igen.
Om några veckor presenterar jag en sammanställning. Det måste ju vara kul för er också att veta vilka ni delar bloggen med. Kanske är du katten bland hermelinerna?
I gentjänst tänkte jag att du kan ställa mig en fråga, vilken som helst, i kommentarsfältet, anonymt eller inte spelar ingen roll. Har du ingen fråga kanske det ändå finns något som du skulle vilja läsa mer om, berätta gärna det.
Okej?
När du svarat på frågorna klickar du på Submit. Bring it on!
Asså ibland kan man känna sig riktigt korkad. Som när man syltar in sig i ett samtal på fikarasten som handlar om något man inte har en aning om, typ konflikter i mellanöstern, diktatorer, gas och olja. Sån´t där som bara får passera som inte får plats i huvudet när det finns så mycket annat att fokusera på och komma ihåg. Men som trots allt blir intressant där i stunden och man börjar ställa frågor och på så sätt blottlägger sin okunskap.
Min käre man brukar skämta om att jag skolkade från NO- och SO-lektionerna på högstadiet och det är väl inte riktigt sant. Jag satt faktiskt där i bänken, men jag lyssnade inte, så tyvärr har jag ett glapp där kunskapsmässigt.
Byrålådan uppe i hjärnan som är märkt SO/NO är i stort sett tom med undantag för Pb för bly, P för fosfor och H2O för vatten. (Och ja, jag googlade just för att dubbelkolla så jag inte skulle minnas fel.) I byrålådan finns också några rester från mellanstadiets geografi dvs Sverigekartan (åk 4) Europakartan – innan man delade Jugoslavien, (åk 5) och världskartan – innan man bytte ut Peking mot Bejing och då Dar es-Salaam var huvudstad i Tanzania (åk 6).
Vad jag vill säga med detta? Jo, att det lyckligtvis är så himla mycket annat som fastnat så att jag överaskar mig själv med att bli imponerad titt som tätt, utan att skryta. Som när jag nattar Viran och ligger och sjunger från Barnkammarböckerna. Jag kan ju för tusan nästan varje visa! Och kan jag den inte direkt så läser jag texten och så bläddrar hjärnan sig långt bak i minnet och skickar fram melodin och så vips så kommer jag ihåg. Som t ex visan I Medelhavet som vi sjöng på musiken i mellanstadiet. Jag har inte tänkt särskilt mycket på den visan under de senaste 25 åren, men när den dyker upp där i boken så kan jag och så minns jag och så skrattar jag på samma ställe som jag gjorde då i 4:an/5:an. Och jag minns att jag skrattade så jag inte kunde sluta och att det blev lite pinsamt dels för att jag inte kunde sluta skratta och för att ingen annan i klassen skrattade lika mycket. Ni känner igen er i den situationen det vet jag.
I Medelhavet sjöng vi med fyra verser, svenska, engelska, låtsasryska och låtsasnorska
Låtsasnorska:
I Norska havet små torskar svömme,
apu, apu, apu, apu.
Men i min blodpump där plasker du,
apu, apu, apu, apu.
Och det var där vid blodpump och plasker som jag nästan bröt ihop. Men ni förstår ju om ni kan se det i bilder. Någon som plaskar omkring i en blodpump. Och det ska vara en illustration för någon man har kär.
Ja, hå-hå, ja-ja! Vad kul man har haft det. Om man skulle ta och utmana kollegerna på barnvisor på måndag?
Motsatser attraherar, är det inte så man säger? ”Vi kompletterar varandra” är ju ett känt citat som man ser i veckotidningar jämt och ständigt. Med facit i hand är det ju inte så konstigt att Martin och jag blir GALNA på varandra ibland. Men det är tur att det går över. Igår snubblade vi över ett personlighetstest.
Om mig:
Självständig, originell, analytisk och bestämd. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga dina visioner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Född ledare, men kan underordna sig andra ledare du respekterar och litar på.
Om Martin:
Tystlåten och reserverad. Vill förstå hur saker fungerar. Praktiskt lagd med talang för allt som har med mekaniska ting att göra. Risktagare som lever för ögonblicket. Intresserad av extremsporter, både som deltagare och åskådare. Har enkla och okomplicerade mål i livet. Lojal och moralisk, men med flexibel syn på lagar och regler om så krävs för att få något uträttat. Analytisk och objektiv. Mycket skicklig på att finna lösningar på praktiska problem.
Hur får vi ihop det? Jo det måste vara för att Martin är praktiskt lagd och kan hjälpa till att omsätta mina planer i handling, även om det inte händer ögonblickligen, som jag hade föredragit, så finner han en lösning och får det gjord tids nog. Och eftersom han är okomplicerad så har han överseende med mina visioner och långsiktighet. Och jag imponeras av att han tar reda på hur saker fungerar och därför besitter en massa kunskap. Och innerst inne är Martin tacksam för att jag är ledaren för han vet att jag förhindrar honom från att gå och idissla och så slipper han dessutom ta en massa beslut. Och jag är tacksam för att han är den där okomplicerade personen för då får jag ta plats, men jag bromsas också och det är nog för mitt eget bästa trots allt, för allt behöver inte ske precis nu och på samma gång.
Och eftersom vi båda är analytiska har vi redan förstått allt detta, men det var kul att testet var så pricksäkert. Man får helt enkelt ha överseende med varandra och respektera varandra. Och det gör vi för det mesta.
Kan du hålla dig borta från testet?
Elvis tar mer tid på sig vid nattningen än vad Elvira gör. Igår låg jag bredvid honom i en timme, sedan höll jag på gå sönder av frustration. Till en början är det mysigt men när man själv har somnat till flera gånger och den lille killen inte alls är trött eller får ro då brister det när man börjar tänka på alla saker man tänkt göra och vad mycket klockan är på väg att bli. Så, han fick följa med till stora sängen för att ligga och titta på film medan jag betalade räkningarna bredvid. Vi skulle ha börjat i den änden istället, det är lätt att vara efterklok. Dagen till ära passade ju tatueringen han fått av pappa ypperligt.
Elvis somnade, räkningarna blev klara och då kom Elvira över. Det var bara att städa undan i sängen och krypa ner emellan, sno åt sig kudden som det alltid är konkurrens om. Varför ska de ha allt som är mitt? Mina vantar, mina tofflor, mitt täcke, min kudde, min mat, min dator, min telefon.
