Vi önskar eder alla en fröjdefull jul
Foto: Katarina Sahlin
Fotogra: Elvira. Som klurat ut hur man fotar och filmar med mammans telefon.
Och när jag ändå är i farten och citerar Elvis så kan jag ju fortsätta med fadern hans som sitter försjunken bakom datorn i soffan och lokalnyheterna på tvn. Jag påpekar att en av hans konsultkolleger är på tv. Då utbrister han
– Ja och det är filmat hemma hos oss!
No comments. 😉
Vår Elvis pratar hela tiden. Och pratar han inte så låter han hela tiden. Med andra ord så kommer det ljud ur Elvis mun HELA tiden. Och inte pratar han med de små bokstäverna. Nej vår Elvis pratar ur skägget. Högt och tydligt.
Ibland bara så här,
-Mamma
-Ja
-Mamma
-Ja
-Mamma
-Jaa
-Mamma
-Ja men vad är det? Vad är det du ska säga?
Något annat har fångat uppmärksamheten och han är i nästa rum och låter och hör inte vad jag frågade.
Ibland blir man galen t ex när jag ska hjälpa honom på med ytterkläderna. Hans tankar är någon annanstans. Han samarbetar inte och så står han och låter -aaaaaoooooaaaaaaooooooooooo rakt i mitt öra och stirrar i taket. Då slinker det ur min mun -Ååååå jaaag bliiir gaaaalen! Det har faktistk hänt så många gånger, så barnen läser mitt kroppsspråk eller noterar ett par sneda ögonbryn och frågar -Mamma e du galen nu?
Men man är ju också så himla glad för att han pratar så bra. I slutet av sommaren satt vi vid köksbordet och ritade/målade när Elvis plötsligt säger (inspirerad av filmen om Tingeling) – Mamma, jag vill ha en fältjournal. Vad svarar man på det? Ja visst Carl von Linné lille.
Elvis språk är också fin-fin draghjälp åt Viran och hennes språk. Hon lär sig mycket av honom. Till en början var det fraser, nu är det meningsbyggnad.
OCH det är ju så härligt att man mitt i allt detta ståhej och galenskap ändå kan ta del av så mycket roligt. För även om han låter hela tiden och gör oss galna ibland, så kan han vara så himla rolig, utan att ens veta om det. Som idag, när pappan hämtade på förskolan och han frågade Elvis
-Vad har du gjort idag då?
-Jag har jobbat, jag har jobbat mycket. (Suck.) Jag är så trött.
-Oj då, vem har du då jobbat med?
– Jag har jobbat med mig själv
Eller senare på eftermiddagen när de kommit hem och Elvis har varit på toaletten och ska sätta på nya kalsonger (det är en procedur ska ni veta, hela korgen plockas ned och gås igenom.Varje gång). Han väljer ett par med Spindelmannen och går mot pappan i köket samtidigt som han lirkar resåren över den knipande rumpan, lite lätt bakåtlutad för att också göra rumpan mindre putande.
-Pappa, jag tycker att du också ska ha såna här
– Vad då?
-Såna här kalsonger?
-Spindelmannenkalsonger?
-Ja, du har ju bara en kalsong
-Va?
-Du har ju bara en kalsong
– Näää…Â Pappan tänker och fortsätter skrattande
– Ne hej, jag har faktiskt fler än ett par, men de ser lika dana ut.
Det är så vi har det. Dagarna i ända. Galenskap och skratt om vartannat.
Hedvigs storasyster Ebba sa när hon var 10 år -Mamma, jag önskar att varje familj hade en extra liten kromosom, för då skulle världen vara lite snällare.
Visst hade hon rätt. Världen blir snällare tack vare våra barn men också tack vare deras familjer som tar chansen när den ges, och om den inte ges skapar möjligheten, att sprida kunskap och förståelse. Tack för det!
Hedvigs mamma blev inbjuden till riksdagen i oktober för att tala på ett seminarium med anledning om den pågående debatten om fosterdiagnostik och Downs syndrom. Vilken tur att hon inte tackade nej. För visst gjorde hon det bra!
Storasyster Ebba går heller inte av för hackor. Hon och klasskompisarna fick i uppgift av samhällsläraren att återberätta en aktuell nyhet och även berätta sin åsikt i frågan. Ebba ställde sig inför sin nya klass på gymnasiet, bara några veckor in på terminen, och pratade om utvecklingen i Danmark där nästan inga barn med Downs föds längre. Klasskompisarna blev intresserade och undrade hur hon kunde vara så insatt.
Tack alla som gör skillnad för Elvira och hennes ”polare” det värmer gott i hjärtat.
Vi har bakat saffransbullar. Medan pappan och Elvis tvättade bilen, stannade tjejerna inne och bakade.
Nästa generation män (det bästa exemplaret) kom in och hjälpte till på slutet. För att få jämnvikt röt barnen som lejon – mjukt och hårt.
Kuriosa: Traditionellt och hederligt, så blev det för oss när vi fick barn, då föll vi tillbaka till det typiskt kvinnliga och mannliga sysslorna. Fast jag bokar däckbyte, service och fixar försäkringsärenden gällande bilen och pappan tvättar och städar. Så nog är det 2000-tal även hos oss ibland. Fast jag borrar inte, det där med plugg med olika färger går över mitt förstånd 😉
