En livs levande fågelskrämma(re)
Var detta sista sommardagen? Här har svetten lackat av flera anledningar. En mamma måste göra vad en mamma måste göra på 2000-talet. Tvätta, stryka, plocka, servera mat, torka spill, torka rumpor, handla och vistas i solen.
Elvira gav sig iväg på utflykt med Johannas efterträdare Emelie. Jag och Elvis åkte till leksaksaffären och mataffären. Men för att det skulle bli rättvist (jag menar mataffären har vi ju båda nytta av) så gjorde vi också ett besök i blomsteraffären. En kvinna måste göra vad en kvinna måste göra på 2000-talet. Köpa sina egna blommor.
Elvis värnar om sin integritet och ville inte att jag skulle ta kort, så säg inget om att jag lägger ut detta på nätet.Â
När det var dags att vistas i solen bjöd Elvis på tårtpaj i sandlådan, en delikatess må jag säga. Och precis när mamman började längta efter Elvira kom hon hem och satte ytterligare färg på tillvaron denna lördag i slutet av augusti, när det var 27 grader i solen.
Elvira lägger håret till rätta
Och imorgon är det en ny dag. Då kommer pappan hem. Det ser vi fram emot. Nu får han se till att vara hemma några veckor på rad. Han får också se till att köpa blommor lite oftare. Tänk vad ni män skulle komma undan med mycket om ni köpte blommor till era kvinnor ofta.
(Och är det nu någon jämställdhetsfantast som tänker att kvinnor kan likväl köpa blommor till sina män, så kan vi inte det. Det blir aldrig samma sak, för de uppskattar dem inte. Och det är kanske därför man glömmer bort/inte tänker på det/inte förstår vitsen/inte ser vinsten med blommor) 😉
Nästan dagligen frågar Elvis och Elvira efter grannarna. Är de inte hemma cirkulerar barnen i närheten och inväntar tecken på att de har kommit hem från jobbet, så de kan få prata över staketet eller i bästa fall hälsa på.
Elvira och Elvis hoppar på studsmattan som står nära staketet. På andra sidan staketet sätter sig grannen och tänder en cigarett. Elvis slutar hoppa och utbrister,
– Stopp Elvira! Stopp! Stopp!
Barnen slutar hoppa. Elvis vädrar i luften och säger glatt,
– Det luktar Katarina här!
Timmen är sen och barnen har sovit några timmar. Elvis har redan hunnit komma över till stora sängen. Mamman och pappan har just lagt sig. Rummet är tyst och bäck-svart eftersom vi inte har några sänglampor, eftersom vi inte bestämt om tetris-bygget av sängar ska vara kvar, eftersom…. ja ja. Det smackar från en liten mun i mitten av sängen,
– Mmmm, jag gillar majs.
Farmor är på besök och hon och Elvis är på utflykt till centrum. De strosar längs Drottninggatan och plötsligt korsas gågatan av en stor bil. Farmor uppmärksammar Elvis,
– Oj vilken stor bil Elvis!
Elvis svarar,
– Mmm.
Han tillägger,
– Killar som kör stora bilar har små snoppar.
Farmor blir så klart full i skratt, men behärskar sig och frågar nyfiket,
– Vem har sagt det?
– Pappa.
Mamman håller på att klä på sig en morgon när Elvis kommer in i klädkammaren. Han tittar upp på de kvinnliga behagen och säger med glittrande ögon och ett stort full-i-fan-leende,
– Mamma, du é gullig.
Alicia Vikander och Jesper Lindberger spelar syskon i Kronjuvelerna
När jag hörde talas om filmen Kronjuvelerna blev jag nyfiken. När jag sedan läste att att det var en skådespelare med DS med ville jag ju definitivt se den. När jag och pappan fick chansen att gå tillsammans visade biografen den kl 14.30. Så, det blir till att se den hemma.
Idag tipsade Freja och Irma om en artikel i DN. En artikel om Jesper och hans familj. Jag känner igen pappan och vill minnas att jag sett honom i TV, i ett Downs-relaterat ämne eller debatt. Även denna gången får vi ta del av föräldrarnas klokhet. Tack för att ni syns! Tack alla goda ambassadörer som ställer upp på olika sätt (i bloggar, hemma hos reportage, tv-nyheter, reklamfilmer, you name it) för våra barn och deras självklara plats i samhället. Även i framtiden.
Förhoppningsvis kommer inte Sverige hit.
Bild: Svenska Downföreningen
Elvira som älskar speglar hade mycket att göra i Skratthuset.
I lördags bar det av till Grönan. Äntligen var dagen framme, 48 FUB-medlemmar satte sig i bussen som tog oss till storstan. Vädret var så där, det regnade. MEN, det var inga köer och regnet avtog. Det blev toppen. Vi var lite oroliga att det skulle vara för lite aktiviteter för de små barnen, men inte då. Vi hade fullt att göra de sex timmarna vi var där.
Elvis provade både Lejonet och Giraffen, men Lejonet var bäst.
När vi som arrangerade resan ringde för att kolla regler kring ledsagare/assistenter var reglerna hårda. På plats var det en annan visa. Utan problem fick pappan VIP-armband till hela familjen. Det kan ju vara svårt att stå i kö och att avbryta aktiviteter när man har en funktionsnedsättning. För att inte upplevelsen ska bli förstörd kan man alltså få slippa stå i kö till karusellerna och få sitta kvar och åka flera gånger. Detta kan även vara en utmaning för Viran, men eftersom köerna var så korta behövde vi inte utnyttja möjligheten. Men hade det varit solsken och fullt med folk hade detta varit en förutsättning för det goda humöret.
Elvira som kan tycka att det är läskigt när gungan hemma på gården snurrar, hade inga sådana rädslor i karusellerna. Hon ville till och med åka barnens Fritt fall, men fick inte p g a att hon var för kort. Hela dagen flöt på så enkelt. Gott humör och alla sprang oftast åt samma håll.
Barnen var högt och lågt. Snabbt och långsamt. Här och där. Och trötta på bussen hem.
Sommar = saft med sugrörÂ
Vågar inte skriva att det är höst än, för det är det ju inte. Men en dag i taget och vi är där. Idag packade jag undan badväskan, lade tillbaka badkläderna i garderoben, hängde upp badrockarna på baksidan av barnens dörr.
Nu är badrockarna morgonrockar igen.
