Elvira och pappan bläddrar bland ABC-korten från Ellas förlag. Pappan håller upp Y-kortet och säger
P – Yxa
E – Nej, hamra!
P – Nej, yxa
E – Inte byxa, hamra!
P – Nej, inte byxa, yyyyxa
E – Nej hamra
P – YXA
E – Nej, inte byxa bara hamra, bara hamra
Och så vann hon den diskussionen också.
Vi hojjade ner till stadsbiblioteket för att efter drygt ett år hämta ut den bok man får vid fyraårskontrollen på BVC. Man får välja en av fyra böcker. Elvira valde Lilla H cyklar på. Jag gissar att Elvis kommer att välja Petter och hans fyra getter, om de har kvar samma sortiment när det är dags. Biblioteket visade sig vara en toppenutflykt. Elvira brukar ta bussen dit med sin resurs, så det var kul för Elvis att också få komma dit. När barnen tröttnade köpte vi hamburgare i en korvvagn, slog oss ner på en bänk i soliga Rådhusparken med sällskap av A-lagarna en bit bort. Sedan cyklade vi hem och åt lördagsgodis, lapade sol och grillade. Det händer något med oss norrbor när våren kommer. Man kan bara inte tro det är sant.
Elvira är ju en av de två bästa som finns i livet. Vårt liv. Inte nog med att hon är go och glad, envis och tvärtemot, charmig och smart, snabb och påhittig, hon är även allt annat.
Hon har mycket god nytta av alla egenskaper, men envisheten är en stor tillgång. I alla situationer. Ofta till hennes fördel. Hon vinner allt som oftast förhandlingar med sin mamma och pappa. Hon övar idogt när det ska läras nytt. När hon väljer aktivitet. När hon tar initiativet.
Hon fokuserar på aktiviteter i perioder. Några veckor var det pussel som gällde, morgon, middag och kväll. Därefter blev det Ipaden morgon, middag, kväll. Och igår tog hon sig an cykeln.
Springcykeln är inte intressant för stunden. Det är trehjulingen som gäller. Hon håller hårt i styret, sparkar fart och trampar på. Den gnisslar. Hon är envis. Kan själv. Man får inte hjälpa till för mycket. Och känner vi Elvira tillräckligt väl vet vi att hon inte kommer att sluta öva förrän hon tycker att det går snabbt nog. Då tar nästa aktivitet vid. En sak i taget.
Vi är imponerade av hennes ihärdighet, hennes tålamod och vilja. Nästan så tacksamma så att vi ruckar på gränsen om var man får cykla. Nästan så charmade så att hon vinner den förhandlingen också.
Förra veckan var vi till logopeden på hab. Elvira och logopeden läste Pino och lekte samtidigt det som de läste. De höll på i en timme. Sedan ville Elvira undersöka logopedens almanacka, men när hon inte fick rita i den blev hon sur och lutade sig mot en hylla med armarna i kors och huvudet däri.
Idag kom det ett två A4-sidor långt brev med tips och sidhänvisningar till fjärde boken Utbyggd grammatik. Stort tack för det! Som bilaga fick vi en lista på Språkpiller-böcker att låna från bibblan En lista till oss och en annan till förskolan. Snacka om ambitiöst. Vi träffar bara logopeden några gånger om året. För att få komma dit måste vi först be specialpedagogen på hab att skriva en remiss. Nu ska vi be om remiss om ett halvår. Det var det det, för den här gången.
