En annan kul grej så här sent på kvällen när man fnittrar åt allt är att barnen måste ha hjälm för att leka ute på dagis. Hi, hi, hi!!! I alla fall de minsta. Kan ni se er dem framför er? Små knattar med så bylsiga kläder att de knappt kan gå och så is på det. Och så vattenpölar på det. Och så en stor hjälm att balansera uppe på det. Hå, hå, ja, ja! Stackars raringar!
Idag vid fikat kom jag och mina kontorsråttor till kolleger in på den tekniska utvecklingen som underlättar livet. Ja åtminstone för oss kontorsråttor. Vi pratar om datorn. Kollegerna bräckte varandra, jag är för UNG för att minnas ordagrant men det lät ungefär så här
– Ja, jag hade en Facit
– När jag fyllde 16 fick jag en skrivmaskin av mina föräldrar
– Jag hade en X som förvarades i en låda, som en symaskin
– Ja, sen så kom Windows 3.11
För att inte verka helt bortkommen påpekade jag att när jag gick på gymnasiet så hade vi minsann maskinskrivning på schemat (men i ärlighetens namn, och till min ålders försvar, så måste vi ha varit bland de sista).
När jag tog studenten var Internet ganska nytt för allmänheten. Samtalet om teknikens under fortsatte
-Â Vissa påstod att Internet var en fluga
– Idag tar vi det för givet, det är så självklart för våra barn att de inte reflekterar över att det finns
Så kom frågan, ”använder Elvira och Elvis dator?” Jag berättade att Elvira ”spelar” dator, färglägger, lägger memo och klär klippdockor men att Elvis inte riktigt har hajat grejen. Sedan var arbetsdagen slut för min del och jag gick till bussen. Och då kom jag på att Elvis har visst hajat grejen. Det är bara det att våra, nästan jämnåriga barn, är på varsin sida om ett annat under! Elvira förstår vad man har en mus till och hur man använder den. Elvis vill peka direkt på skärmen.
Ja, det var lite teknik så här på en tisdagskväll. Så mycket teknik som det kan bli när det är jag som skriver. Det ska inte hända igen, förlåt mig. Men visste ni att bilen fyller 125 år i dagarna? Den är bra den där tekniken, när man inte behöver bry sig om hur den fungerar utan bara veta hur man gör.
Idag tar vi med Elvira och Elvis på sitt första biobesök, Var inte rätt Långa farbrorn.
Men eftersom barnen gått tillbaka till det normala dvs att plinga vid kl 05, så tar vi en tupplur hemma först.
Tillägg: De satt som tända ljus och åt sitt lördagsgodis. Med ögon stora som tallrikar. Ändå hade de redan sett stora delar av filmen redan. En aktivitet vi måste göra om, helt klart
Våra barn är morgonpigga. Mellan kl 05 och 05.30 slår de upp sina blå. Pling! Därefter kommer repliken ”-Gå ner.” Vi investerade i en tv till sovrummet. I hopp om mysiga mornar. Långdragna till åt minstonde 07. Men tydligen går inget upp mot att se på tv nere i vardagsrummet.
Julen, nappavvänjningen, lunket och kanske godiset har lett till senare kvällar. I morse när Elvira lät Pling! och började kravla ner mot våra fötter för att ta sig över sängkanten hejdade jag henne per automatik och manade som vanligt ”Elvira det är natt, alla sover”. Jag höll om henne och sjöng, men hon var bestämd. Jag tittade på klockan för att se om det var värt besväret. Även denna morgon visade den 07.30.
Det har blivit en jullovs-vana som vi föräldrar har svårt att vänja oss vid. Hoppas, hoppas att den består.
Välkommen 2011. För mig är det sentimentalt med nytt år. Samtidigt som det finns en förväntan och nyfikenhet. Känslan av att bara vara passagerare på tåget som heter Livet är både läskig och kittlande.
Nåväl, nu puttar vi ner faster Malin från tronen. Bloggpausen blev längre än väntad. Det var liksom inte meningen att uppdateringen skulle dröja. Jag skyller på det här tåget som bara rusar fram.
Vi spenderade julen med galningarna ovan. Det är väl lika bra att nämna att det är min del av släkten. Så inte pappan får stå till svars för något han är oskyldig till. Hon som lånade kameran får skylla sig själv.
Högtiderna i korta drag:
Julen – Elvis gav Tomten nappen. I utbyte fick han många paket. När paketen var slut bad han Tomten om att få tillbaka nappen, men se det gick inte Tomten på. Si så här en vecka senare börjar abstinensen avta. Elvira var till en början avvaktande mot Tomten, vilket var lite förvånande då hon tog emot spökena vid Halloween med stora famnen. Men när det trillade in paket var han ändå helt ok. Mamman och pappan fick en dag alena i Stockholm. Den dagen får illustreras av lugn och ro bland glasmontrar.
Nyår – vi åkte till alla tänkbara butiker i hela staden och inte en enda hade en Snowracer, eller skruvmejsel som Elvis säger, kvar. Sedan visade det sig att grannen hade en i förrådet. På kvällen firade vi med våra bästisar Elvis och Elvira. Vi klädde upp oss, åt trerätters och tittade på Toy Story 3.
God fortsättning på det nya året till er allihopa!!
