Jag promenerade med barnen i syskonvagnen hem från dagis. Det var ovanligt lugnt i ekipaget, barnen satt försjunkna och jag gick och funderade på något i stil med ”vad ska jag göra till middag”. Elvis vände sig om och tittade upp på mig. Jag sa
– Hej gubben!
Elvis vände sig framåt för att två sekunder senare vända sig mot mig igen. Han ser frågande ut när han säger
-Vilken gubbe?
Jag skrattar och svarar
– Jag menar dig, du är min gubbe.
-Näe, jag inte gubbe!
Jag rättar mig och säger
-Hej pojken!
-Näe!
-Är du inte en pojke?
-Näe!
Elvis vänder sig framåt, tänker en sekund och säger
-Jag är stor kille!
Elvis är på det klara med att han är en stor kille. Det poängteras ganska ofta från denna lilla men bestämda människa. För övrigt så har han svårt för pronomen. Det är svårt att skilja på han och hon. Många är ”hon”.
Idag tog Elvira den slemlösande medicinen själv med medicinsked. Vi jublade så där överdrivet och fånigt som föräldrar gör för att uppmuntra gott beteende, samtidigt som vi hoppades att ingen såg oss genom fönstret. Elvis betraktade sina fåniga föräldrar och sin stolta syster och konstaterade ”Elvira är stor kille”.
Talpedagogen som arbetar i vårt skolområde har tillsammans med specialpedagogen på hab, Elviras individuella resurs, den pedagogiskt ansvarige på förskolan och oss gjort ett veckoschema med aktiviteter som ska främja Elvira.
Varje dag har den individuella resursen och Elvira en egen stund tillsammans. Â När de andra barnen går ut på förmiddagen stannar de inne en liten stund och jobbar. Det kan vara mungymnastik, memo, färger, prepositioner, motsatser, räkna/förstå mängd. Utöver detta har varje pedagog en egen aktivitet måndag till torsdag. På onsdagar är det rollek. Så här stod det i idag-boken igår,
Elvira har haft rollek i Satellitens lekstuga m Naomi. Det blev mata, bädda dockorna och aporna. Jag (pedagogen) fick stötta Naomi i hur hon ska prata med Elvira så att hon förstår. De lekte vidare doktor där de turades om att vara doktor. Sen blev det frisörlek där de oxå turades om. Detta pågick i 40 min, jag höll mig i bakgrunden. Efter en stund kom Angelina med i leken och då blev Elvira lillasyster. Angelina kan inte läsa av Elviras signaler, så jag fick ”tolka”. Nästa vecka tänker jag bjuda in Angelina ensam med Elvira i lekstugan.
På torsdagar går Elvira ett ”ärende”. Detta ska lära henne att följa instruktioner i ostrukturerade miljöer. Tidigare har de gått till Apoteket, brevlådan, biblioteket. Idag gick de och slängde sopor. Utmaningen för Elvira är att gå bredvid/hålla handen och fullfölja aktiviteten/behålla koncentrationen.
Idag har Elvira och Maria (resursen) slängt papper och plast i återvinningen. Elvira har väldigt tålamod, hon slänger en sak i taget i tunnorna. Hon får sträcka sig högt för att nå. Sen lekte vi ute i snön.
Det har varit många turer med personalväxlingar under dessa 2 1/2 år som Elvira gått på dagis. Det är påfrestande när ny personal ska ”skolas in” i tänket kring Elvira. Det är ett litet dagis med två avdelningar och all personal är toppen. De som jobbar närmast Elvira nu har hur mycket engagemang som helst. Det nästan rinner över. Det är vi så tacksamma för.
(De resterande två dagarna är det rörelse till Sång-/Hopphatten och skogsutflykt med två-tre andra barn. På fredagarna har hela gruppen fredagsmys med disco/film/spel/pyssel.)
Hur ser det ut på era förskolor? Påminner detta upplägg om ert?
20:00. Det är lugnt i huset. Men ”-Nej, jag vill INTE!” ekar fortfarande. Frasen håller på att ärra sig fast (bokstavligen) i mitt inneröra. Som en vit tatuering i kursiv stil. Som om den fastnade där i farten. Ni kan bara föreställa er hur min trumhinna har vibrerat idag. Och igår. Och i förrgår. Och i torsdags. Och i … Det är tufft!
Men den där timmen vi var i leksaksaffären var trevlig. Å andra sidan var det ju inte jag som bestämde där. Det var rätt trevligt när vi var till mataffären också. Men det är klart, då var det ju inte jag som styrde kundvagnen. Och inte fick jag flyga helikopter heller. Och kontanterna räckte bara till en korv. Förstår ni hur jag har det. Det är tufft.
Allvarligt talat, hur länge håller trots i sig? Jag har förträngt det sedan sist. Vi har två trotsare här hemma. En två-åring som skrattar en rakt upp i ansiktet när han blir tillrättavisad, han motargumenterar och slåss/puttas. Och så den här fyra-åringen som på bilderna ser helt beskedlig ut, men som väldigt sällan vill samma som jag.
De är tuffa. Det är tufft!
Sova-leken är alltid poppis.
Vab-dag 3 och 4 tog farmor hand om. Vi har nämligen haft Fru Vardagslyx här på besök de senaste 10 dagarna. Det har rullats köttbullar, åkts buss, inhandlats minitatyrkalsonger och -trosor. Barnen har fått en dos var av den där odelade uppmärksamheten som de inte är bortskämda med.
Att få vara ledig från dagis och göra små utflykter mitt i veckan, det är vardagslyx det.
1000 tack, farmor!
Viran tar för sig i de flesta situationer.
Spöket Laban är omtyckt här hemma. Han och hans familj tycker ju mycket om chokladbollar. Därför har det varit mycket snack om chokladbollar på sist tiden.
Idag ville Viran att jag skulle baka chokladbollar med henne. Hon tog mig i handen och gick in i lekrummet, pekade på dega-lådan. Jag tyckte att vi kunde göra det på riktigt och gick ut i köket. Elvira tog med mig till lekrummet igen. ”-Baka chokladboll?” Jag tog med henne till köket igen ”-Vi bakar här”. Hon blev nog lite förvånad och jag fick ett bevis på att vi bakar allt för sällan här i huset.
Några ovala och några runda bollar fick vi till. Självklart var det en ingrediens som fattades. Gissa. Elvira tyckte att det var hemskt kladdigt att rulla bollarna och ville sedan äta med sked 🙂
