Första versen är så träffsäker.
Här finns några reaktioner. Har hört reaktioner ang Måns medverkan. Men poängen med Glada Hudik Teatern är att man jobbar tillsammans, med diagnos eller utan. Fast ok, entrén var kanske lite fjantig. Nästa år vill vi se dem vara med och tävla, eller hur? Tänk vilken skräll om de skulle vinna. Och tänk vilken skräll i den internationella finalen. Öststaterna skulle sätta vodkan i vrångstrupen 😉
Av någon anledning fungerar inte hjärtat, men länken finns där så klicka i tomrummet här ovan så får du info om vårt hjärta.
Vi firar inte kollektivt i vår familj. Inte när det gäller Alla hjärtans dag i alla fall. Vi har ett annat datum, jag och pappan. Lite lustigt är det ju, när man tänker på det. Nu när man har någon att fira med känns det krystat. Men för 20 år sedan, då kunde man nästan offra en arm för att öka chansen att få ett kort i skåpet, eller blommor med bud, eller i bästa fall en dejt. Som tur är lär livet oss att värdera annorlunda (jag tänker på förlusten av armen). Dagen idag är visserligen ett kommersiellt jippo, men ändå en ypperlig påminnelse.
En påminnelse om att det föds 1000 barn varje år som kommer att behöva hjälp med sitt lilla goda och oskyldiga hjärta. Hjärt- och lungfonden äger februari månad, när det kommer till insamlingar. I 14 dagar till kan DU bidra till att alla dessa barn ska få jämlik och tillgänglig vårt oavsett var i landet det bor. Den som kan göra det tillgängligt för barn i småstaden är Gertrud, hon är ett videonätverk som kan knyta ihop landets barnhjärtmottagningar. För att nå fram behöver Gertrud 10 miljoner. Gertrud delar inte bara med sig av kunskap hon delar även med sig till tre forskare i barnkardiologi.
Jag tycker att vi gör som Gertrud och delar med oss. 30 kr till Hjärt- och lungfonden istället för en ask godis eller en bukett blommor. Eller både och. Eller alla tre. Snälla skicka ett sms och hjälp oss att hjälpa andra barn.
Sms:a ”BARNHJARTA 345” och ”ditt namn” till 72901 så skänker du alltså 30 kronor till alla barnhjärtans månad. Dessutom dyker ett tack med ditt namn upp i hjärtat.
Igår kväll var vi på genrep. Precis som planerat. Det ser lovande ut inför lördagskvällen. Utan att avslöja för mycket måste jag ändå kommentera mellanakten. Det var den jag satt och väntade på. Tillslut kom den, efter snabbrepriser, påor och sketcher. Och där stod de, Glada Hudik-kören. Och de stod där stadigt och självsäkert.
Tänk på sammanhanget. Ett program som går ut på att rösta fram den bästa, en vinnare. I det forumet får detta gäng berätta att alla är lika bra. Och tänk i det stora hela, tänk på tiden vi lever i. Vi har en teknik som erbjuder fosterdiagnostik åt alla samtidigt som vår lycka är perfektion, likriktighet och självförverkligande. Mitt i allt detta får alla dessa gäng, (Köping-gänget, ICA-gänget och Hudik-gänget) utrymmen på bästa sändningstid att säga att alla är lika bra. De hälsar på hemma hos oss genom tv-apparaterna och får oss att skratta , att känna värme och tänka ”ja, varför inte”.
Egentligen är det självklart. Alldeles självklart. Lika självklart som att vi lär våra barn att det är fel att slåss, att alla får vara med och leka och att man inte får säga dumma saker. Men vi vuxna har ju undantagsregler. Vi får äta glass före maten och vi får tycka att vi är bättre än andra. Vi lever inte som vi lär.
Med tanke på det så är det ju smått fantastiskt, att vi kommit hit. Â Att vi på bästa sändningstid, tillsammans med någon miljon medtittare får bli påminda om att alla är välkomna. Det kallar jag lördagsunderhållning.
Viktig lördagsunderhållning, både för Elvira och hennes bror.
Förra gången vi hade magsjuka hade vi biljetter till Glada Hudik- teaterns föreställning Elvis. Biljetterna såldes via vänner och vi satt hemma snuvade på konfekten (i dubbel bemärkelse).
I julklapp fick jag två biljetter till Melodifestivalen. Och tro mig när jag skriver att jag blev lite extra glad när jag läste detta, de glada gänget står för mellanakten. Vi ska inte vara i händelsernas centrum på lördag utan på genrepet dagen innan. Måtte de vara med då!
Missar jag dem igen får jag väl helt enkelt åka till N.Y. i sommar igen. Då de sätter de upp Elvis over there.
Det bästa med magsjuka är att man känner sig som ny när man blir frisk. En ny människa, frisk, stark och full med energi.
Man städar ut sjukan på samma lustfyllda sätt som man städar ut julen. Man ger sig ut i friska luften som känns friskare än någonsin. Man älskar livet, är mer tacksam för barnen och är glad, glad, glad. För på så här gott humör var det längesen man var. Och mat, tack gode Gud för mat! Resterna som såg ut att kunna krypa ut ur kylskåpet själva igår, ser delikata ut idag.
Men idag skippar vi ändå resterna, här lagas det potatisgratäng och kotlett i det skinande rena köket, och barnen är nyvakna i soffan efter den uppfriskande pulkaåkningen. Tänk att det krävs en magsjuka för att man ska uppskatta livet lite extra. Tillvaron fick samma boost som håret då det äntligen blev tvättat, med ett schampoo av volume sensation-karaktär.
Och imorgon, är det tisdag. En helt vanlig tisdag…
