Leka med dockor gör ju gärna både pojkar och flickor. Roligare blir det när dockan liknar en själv. När vi var i NY i somras fick Elvira en docka från The American Girl.
Hos Varsam kan man inte välja docka efter hårfärg och frisyr, men man kan köpa hjälpmedel till dockan. Varför inte ett par glasögon, en rullstol, rullator eller en skyddshjälm. Skyddshjälm borde vi sätta på Elvis.
Bild från Varsam
Visst kan det vara svårt att hitta bra julklappar till barnen? Nu är det hög tid att börja fundera om man inte redan har gjort det. Vad ska tomten ha i säcken? Därför tänkte jag tipsa er om saker som vi har haft glädje av. Jag menar, ska de ändå spridas över hela hemmet kan de väl åtminstone vara vettiga och tjäna ett gott syfte.
När det gäller film så har Elvira länge varit ett hängivet fan av teckensångs-filmer. Hon har lärt sig massor av dem. De är både förströelse och stimulans på en och samma gång.
För de minsta barnen, från 1 år och äldre har Kika på Ika ett bra tempo. Det går väääldigt långsamt. Ika sjunger och tecknar vanliga barnvisor som t ex Lille katt, Här dansar Herr Gurka, Björnen sover, Gubben i lådan, Lilla snigel och många fler. Ika är ju Ika, en del har svårt för hennes mimik och ”sätt”, men den här är faktiskt bra. Och den vuxne hinner också med att lära sig tecknen till sångerna.
Kika på Ika 2, har vi inte sett så mycket på än. Den har ett högre tempo och riktar sig till lite större barn. Filmen innehåller sånger som leds av Ika och rim och ramsor med barn. Sångerna handlar om trafik, att göra sig illa, veckodagar, månader, årstider och humör.
Båda filmerna kan beställas från Landskrona vision.
Bild: Landskrona vision
Igår diskutterades Downs syndrom och fosterdiagnostik än en gång i media. Det var en bra debatt. Tankar som slog oss var hur människor kan sitta och säga att barn med DS inte är önskvärda, när det sitter en person med DS i panelen. Som tur är ger ju alltid Anna svar på tal. Hon återtog respekten. Tack Anna för att du alltid ställer upp i sådana här sammanhang. Det är imponerande att du orkar medverka i dessa debatter. Vi är många som är tacksamma för att du gör våra barns röster hörda.
En annan tanke som speglar våra egna förutfattade meningar var då en man med en kusin i Iran utryckte sig. Vi frågade oss hur kusinen hade tagits emot och kom snabbt fram till att det var säkerligen på ett mycket, mycket kärleksfullt sätt. De är ju bättre än oss på att hålla ihop släkten, värna om familjen och hjälpa varandra.
Man poängterar under programmet att antalen fostervattensprov och moderkaksprov inte har ökat de senaste åren, men att antalet avbrutna graviditeter har. Fosterdiagnostiken finns ju redan här. Det är bara att acceptera. Men vi får inte acceptera att den etiska aspekten glöms bort. Vi har pratat mycket om det här ämnet, Â jag och pappan. Vi vill räcka till för alla våra barn. Men vi återkommer alltid till att det är ett risktagande att bli förälder. Det är ett risktagande att leva livet. Vad som helst kan hända, när som helst. Och vi som föräldrar kan inte vara de som ska välja vilket syskon som ska få komma. Vi kan inte värdera någon som kommer från vårt eget kött och blod högre eller lägre än det som redan finns i livet. Så resonerade vi när vi väntade på Elvis och så kommer vi att resonera om vi skulle få fler barn. Alla resonerar som de vill. MEN, det viktigaste är att man gör valet till sitt eget och inte till något allmängiltigt. Och att man känner sig trygg med sitt beslut och kan leva med det. Vi kan bara berätta hur det är att leva med Downs syndrom i familjen, och det mina damer och herrar är en sann glädje.
Debatten börjar 25 min in i programmet.
Idag bar det av för att hämta mutterplattan. Man trycker upp den i gommen som en tandställning och den stimulerar munnen på flera olika sätt. Och när man ser den med alla sina hål, förstår man vilken finmotorik det är att producera rena ljud. Till en början använder man den utan muttrar. Elvira ska nu ha den i munnen två-tre gånger per dag ca 5 min åt gången. Succeccivt ökar man tiden, men den får inte sitta i längre än 30 min för då vänjer sig munnen och stimulansen uteblir.
Som ni ser så sitter det ”pärlor” på skenan man har framför tandraden. Pärlorna på sidorna stimulerar kindmuskler som i sin tur stimulerar svaljet. Pärlorna längst fram stimulerar överläppen. Man kan också ”räkna” pärlor genom att föra tungan längs med pärlraden. I januari ska vi tillbaka och då får vi muttrarna. Vi ska börja att sätta muttrar i hålen längst fram på plattan, bakom framtänderna. Elvira behöver stimulera sin tungspets mer. Man kunde se på avgjutningen, som varit modell i tillverkningen av plattan, att hon placerar tungspetsen längre bak i gommen för huden var skrynklig bakom framtänderna och gommen hade en lite svullen karaktär där. Det ska vara platt och hårt om området utsatts för tryck av tungan. Detta är helt fascinerande tycker jag. Att talapparaten innehåller så många beståndsdelar som tillsammans har betydelse för helheten.
Vi fick också lära oss att genom att stimulera kindmusklerna kan man påverka käkbenets utformning. Elvira hade en bred gom och det är bra, men tandbågen var lite för rund. Fick kindmuskulaturen mer stimulans skulle tandbågen bli mer oval, eftersom käkbenet skulle ändra form. Visst kan man tycka att detta är petitesser och obetydligt i det stora hela. Vi ser ju alla olika ut i munnen och ändå kan vi prata utan att ha allt för stora talproblem, men då får man inte glömma att vi har en muskeltonus som fungerar som den ska. Vi ska verkligen ge detta ett försök och komma ihåg övningarna som vi fick med oss hem. Alla dessa övningar optimerar bett-, käk- och talutvecklingen och många av dem finns ju redan i vardagen.
Borsta tungspetsen med tandborsten
Göra indianljud
Tugga knäckebröd, morot och äpple
Sluta läpparna genom att leka häst och smacka
Göra grimaser framför spegeln t ex ledsen, arg, glad, trött, eller varför inte russinnos, megagap, kindbulle, sockernos och de andra från Hopphatten 😉
Uppmuntra att slicka sig om munnen vid middagen
Blåsa ljus/bubblor/pingisbollar
Suga upp smält glass med sugrör
Göra pussmärken och imma på spegeln
Elvira? Jo hon knallade in i rummet, klättrade upp i tandläkarstolan, plockade fram mutterplattan och satte in den i munnen, upp och ner. Minst lika fascinerande. Hon börjar känna sig hemma hos doktorn och vet vad som förväntas av situationen. Hoppas att det håller i sig. Vi hyser hopp om att hon fortsätter acceptera plattan, hon gillar ju att stoppa saker i munnen.
Vid nattningen låg vi och pratade om dagen. Elvira berättade genom att teckna, Elvira, Maria (assistenten), hem, dagis bil, åka, doktor, öra, mun. Det sammanfattar ju dagens aktivitet väldigt bra. Hon förknippar doktor med öronen, så hon använder inte tecknet doktor utan att lägga till öra. Stumpan!
Bilder: Fotografier – Söt och Snygg
Nu är höstterminen snart slut. Och idag får vi nog räkna hösten som passerad. Minusgrader, sol och frostigt gräs långt in på dagen, härligt.
Vi har aldrig fått så många kallelser från landstinget som vi fått den här terminen. Elvira har varit och satt in rör i öronen med ett efterföljande audionombesök. Sedan har hon tagit två vaccinsprutor mot nya influensan. Vi har fått tre kallelser till ett sjukgymnastbesök p g a förhinder. Sedan har vi varit till habläkaren, logopeden, två besök till Tal och svälj (varav det ena är imorgon) och vi har gjort en habiliteringsplan. Vi skulle också kunna räkna in två besök till Folktandvården. Sista kallelsen ska komma alldeles innan jul, den gäller prov på sköldkörteln och glutenintolerans (rutinprov som görs varje år). Därefter stänger vår brevlåda för julen. Men 15 kallelser på 18 veckor är bra jobbat.
Bild: fotografi av Söt och Snygg med snöre från Giftstime
