Det snöade en del i natt. Till pappans förtret och till Virans förtjusning. Helgens aktiviteter är förmodligen lätt att förutspå.
Då har vi också firat Lucia. Igår gjorde Viran och Elvis premiär hos mormor och morfar. Idag firade vi på dagis.
Alla barn satt i samlingen förutom tre, varav två var våra. Våra barn stod med ryggen åt publiken, sprang lite hit och lite dit för att skymma sikten för föräldrarna, krambrottades mitt på ”scen”, applåderade och utbrast -Bra! och sprang omkring och tittade in i föräldrarnas kameror när de skulle föreviga sina egna barn. Så, samtliga föräldrar har idag kommit hem från deras barns Lucia-firande med våra barn på video eller kameraminne. Korta stunder haffade jag dem, men de slingrade sig. Som tur var var det många som tyckte att det var kul, sa de i alla fall.
Efter lite lussekatt och pepparkaka (som barnen själva hade bakat) var det lek i en hastighet av 110. Vi kom fram till att Elvis är färdiginskolad.
Vi åkte till stugan idag. Det vet Elvis men inte Elvira. Det var en blixtvisit och Elvira somnade strax innan vi kom fram. När hon vaknade och vi nästan var hemma igen. Tittad hon lite yrvaket på mig och tänkte något i stil med ”åker vi bil fortfarande?” Hon gnuggade sig i ögonen, kisade, var lite ruffsig i håret av kapuschongen, stel i ryggen och säkert hade hon träsmak i baken. Radion började spela Sugababe´s Push the botton. För att charma Viran och få henne att pigga på sig började jag digga. Hon log lite finurligt och hakade på. Nickade med huvudet, ryckte med axlarna och gjorde jogging-moves med armarna. Ja, ni kan ju tänka er hur gulligt det var. Dagens höjdpunkt och ännu ett minne att samla på.
PS. Lite roligt att videon utspelar sig i en hiss. Elvira är väääldigt noga med att trycka på knappen när vi åker hiss.
Det sista tipset vänder sig till de allra minsta eller de ”stora” som ingen har. Spegeln, den är Elviras bästa lekkamrat. Hon har vistats framför den i hela sitt liv skulle man kunna säga.
Från en början var hon nyfiken på vad som fanns i den eller på andra sidan om den. Spegelbilden lockade henne att resa nacken när hon låg på mage. Hon har lärt sig sitta, krypa och stå framför spegeln. Den har varit hennes bästa samtalspartner och det är där hon ”talat ut”. Vad som sagts/sägs är det bara Viran och spegelbilden som vet. Idag vänder hon sig till spegeln för att få bekräftat hur snygg och rolig hon är. Den är en viktigt del av utklädningsleken och det är framför spegeln det bjuds på det bästa spexet.
Spegeln får hänga med även i fortsättningen. Det finns planer på att hänga upp ett par romerska ringar framför. Det skulle fröken gilla.
Jag tror inte det finns ett bättre sätt att få kroppsuppfattning på.
Vi har tidigare inte haft någon e-post adress, men sedan vi byggde om bloggen finns det en. Och nu har vi fått vårt första brev.
… fortfarande känns allt lite overkligt. Mycket var jag orolig för under min graviditet men inte just DS. Har läst er blogg från början till slut och går in på er sida flera gånger var dag. Tycker den är så fin. Blir glad av att läsa om era fina barn  och känner hopp. Det kommer att bli bra för oss också…
Tack snälla, snälla du. Dina ord betyder mycket. Det visar att det verkligen tjänar något till att blogga om oss, även om jag kan uppleva mig själv som tjatig ibland. Och tack alla ni som lämnar kommentarer. Jag ska bli bättre på att svara er. Vi föräldrar måste hålla ihop och dela med oss av våra erfarenheter, för våra barns skull.
Adressen är sotochsnygg(a)snyggmedia(.)se
