Jag ser att det är fler som går i samma tankar som jag. Det är glädjande.
Och självklart vill jag bidra. Både som medbloggare och som månadsgivare. Som medbloggare deltar jag i CP-mammans tävling och som månadsgivare ger jag 100 kr i månaden till Vaggan för att hjälpa barnen på barnhemmet Lopselis i Litauen.
”Jag är med och tävlar om ett halsband hos http://cpmamman.blogspot.com och bidrar samtidigt med att hjälpa barnhemmet http://www.vaggan.se/index.html.”
Detta är ingen nyhet, jag läste artikeln för flera dagar sedan, men av någon anledning följde jag inte upp den här på bloggen. Â Så här kommer den, Praktikant-Jerry i verkligheten.
Det är balsam för själen att läsa om Kalle och Johan. Tänk att man lever i 2009 i lilla Vara och på många andra platser i Sverige lever vi som på…. ja inte vet jag.
Bild: expressen.se
Det finns saker man ska hinna med när barnet sover middag. Idag var det att duscha. Klockan är 12.15 och jag kan bocka av , CHECK.
Det börjar sjunka in, jag accepterar det långsamt, jag går från klarhet till klarhet. Det är åtta veckor kvar av min föräldraledighet. Den som skulle vara i evighet för ett och ett halvt år sedan. Nu är den slut. Det är ledsamt samtidigt som det är befriande. Det är ledsamt att det lilla barnet växer så fort, samtidigt som det är befriande att han inte behöver mig och min kropp för att överleva längre. Jag förbereder mig på livet som yrkesarbetande på olika sätt. Bl a har jag börjat boka in tider för service av den här mamman. Jag börjar med optikern.
Om åtta veckor är det slut på trikåerna, då får jag äntligen anledning att klä mig snyggt. Om åtta veckor kan jag stänga dörren om mig på toaletten, utan att behöva bjuda in en liten åskådare. Om åtta veckor finns det tid avsatt för att förmiddagsfika, äta lunch och eftermiddagsfika. Om åtta veckor är det slut på de dåliga matvanorna som livet som hemmafru så lätt inbjuder till. En kaka här, en kaka där. Ingen lunch, men en skål fil och flingor på stående fot när blodsockret är på noll och vi ska skynda iväg till dagis för att hämta syrran. Om åtta veckor börjar kampen om att få ihop allt i vår nya vardag. Om åtta veckor får jag ställa klockan för att hinna duscha.
Var sak har sin tid.
Idag besökte mamman och Elvira ”ICA-Jerrys” arbetsplats, Hudiksvalls sjukhus. Fast ärendet var att gjuta en mutterplatta till Viran. Den ska hjälpa henne att finna var i munnen man placerar tungan för olika ljud. Om tre veckor får vi hämta den. På vägen hem festade vi på choklad. Det var hon värd.
”ICA-Jerry” har medverkat i två intervjuer under helgen. I fredags, hos Nyhetsmorgon och i går, söndag, hos Agenda (36 min in i programmet).
Bild: Eget collage med bild från brio.net
Grattis på farsdag alla pappor!
Eftersom vår pappa ger sin lön eller jag tar hans lön (det beror på hur man ser det) så fort den kommit in på kontot varje månad, tycker jag nog att han är värd något extra idag. Kanske ett par strumpor, kanske ett par kallingar, eller en teckning vi får se.
Sedan vi blev tvåbarnsföräldrar lever vi faktiskt som på 30-talet. Men det blir det ändring på efter nyår. Då är vi båda förvärvsarbetande igen.
Bild: svt.se
