Batteriet har inte kommit än. Däremot kommer det väldigt mycket snor. Så vi är hemma och håller varandra sysselsatta.
Det var ett tag sedan jag beställde abc-kort från Ellas förlag. Korten är så fina, så jag har blivit lite rädd om den. Väldigt fånigt eftersom korten ska användas och slitas. Det var ju därför jag köpte dem. Vad tycker ni att jag ska göra med dem? Hur har ni jobbat med abc-kort?
En tanke har varit att laminera dem med magnetbaksida så att man kan sätta upp en bokstav i taget på kylen. Men det mesta som jag sätter upp rivs bara ner. En annan tanke är att kombinera dem med mutterplattan. Man skulle kunna stoppa saker som börjar på t ex M i en påse tillsammans med kortet. Först lägga upp kortet och sedan ta fram föremålen ett efter ett och öva på ljudet. Det var ju pedagogiskt. Ja inte vet jag, råd tas tacksamt emot.
Idag är det lördag. Barnen vaknade 6.30, vilket är en ganska vanlig tid nu för tiden (om vi har dragit ut sladden), tittade på Bolibompa och drack välling, lekte en stund, barnen åt macka och yoghurt till frukost nr 2 och dagen såg ut att bli som vilken lördag som helst.
Tills Elvira åt upp ett batteri till efterrätt. Jag var försjunken i andra tankar och reagerade försent på att ”godiset” låg inom hennes räckhåll. När jag for upp och bad Elvira att spotta ut svalde hon i rena förskräckelsen ett av de två små platta batterierna.
Läkaren konstaterade att batteriet inte innehöll kvicksilver och oroades inte eftersom hon kunde dricka utan problem. Batteriet fastnade alltså inte på vägen ner och nu väntar vi med spänning på att det ska komma ut i den andra ändan.
Alla barn ska vara lika mycket värda.
Varje barn ska ha rätt att leva och utvecklas.
Barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet.
Barnet ska ha rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det.
Alla vuxna ska lyssna till vad barnet har att säga utifrån barnets ålder och mognad.
Idag ska alla barn som vill väsnas i 20 sekunder för sina rättigheter. Elvira och Elvis kommer definitivt att delta i leken.
Jag skulle gå och lägga mig men jag blev så förbannad så jag måste skriva detta först.
Skolgatan ledde mig till den här artikeln, som finns i sitt original här. Jag antar att Peter Burchave är läkare, han jobbar i alla fall inom vården. Och det är bara folk inom vården som kan uttrycka sig så här, fast att de ska hålla en neutral ställning. ”-Jag tycker att det är mycket omoraliskt att man inte erbjuder Kub till alla. Många kvinnor får göra fostervattensprov i onödan och det framkallar i sin tur missfall av friska foster…”
Att lägga en värdering på foster. Det är inte hans jobb, det är föräldrarnas. Det är lika hemskt om ett fostervattenprov framkallar ett missfall på ett foster med Downs, om barnet är efterlängtat. Missfall som missfall.
Är det något Elvira är riktigt dålig på så är det att sova utan galler. Vi har provat att bygga om spjälsängen så att hon själv kan ta sig i och ur. Det gick inte. Hon vaknar nämligen alltid vid fyra-fem tiden. Sover hon bakom galler somnar hon om, om vi har kommit ihåg att dra ut kontakten till sänglampan. Utan galler eller med fungerande lampa väcker hon glatt oss andra. Och har hon väl gått upp så är det kört. Det hade varit jättemysigt om hon hade kunnat komma in till oss och somnat om i vår säng. Men det går absolut inte.
Likaså vid läggning. Elvira har blivit mer känslosam under hösten. Tidigare har vi knappt hunnit trösta henne innan hon slingrat sig ur vår famn. Och hon har alltid varit det lättaste barnet att natta. En godnatt-ramsa och lite speldosa och sedan har hon somnat som tryggheten själv. Men nu vill hon att man ska stanna hos henne. Vi ligger på en bäddmadrass och myser och läser saga. Men Elvira kommer inte till ro. Hon ska göra det mest oväsentliga, men still kan hon inte ligga. Inte så pass länge så att hon hinner somna. Men lägger jag ner henne i spjälsängen efter sagan somnar hon på några minuter.
Snart är spjälsängen för liten. Och tanken är att de två små ska dela rum. Vi måste bryta mönstret. Men jag vette 17 hur vi ska göra.
