De tidigare mornarna som vi fått i och med den nygamla spjälsängen har ibland ingen charm över huvud taget. Det dras i rullgardiner, rivs tidningshögar, tänds och släcks lampor, stängs dörrar osv. Det är inte så rofullt att ligga kvar i sängen.
Igår när jag skulle gå till sängs (återigen allt för sent) så skulle jag smörja händerna. Men handkrämen stod inte på sängbordet. Inte näsdropparna heller. Och inte låg de i sin låda heller. Stressad över att inte få somna började jag krypa runt och leta. Under sängarna, under täcket, i överkastet, under bäddmadrassen. Jag övervägde att gå till nästa rum och börja leta där, irritationen började gro, jag började tänka anklagande tankar om barnen. Tyst i huvudet upprepades någon mild svordom, några suck och några stön. Hittade jag inte krämen skulle den riskera att gå förlorad på rullgardinen eller på tapeten morgonen därefter.
Klockan vann och jag löste problemet med det så fifiiga tilltaget att skjuta det till morgondagen. Kröp ner i sängen och la äntligen huvudet mot huvudkudden. Men! Den var inte alls skön. Jag lyfter på kudden och där låg de.
Ja just det, jag gömde dem på ett bra ställe vid femtiden på morgonen.
