När Elvira låg i magen trodde vi att det var en pojke där inne. Detta baserades enbart på skrock. Låga hjärtljud (runt 120), formen på magen, den bruna randen upp till naveln och en ring hängande i ett snöre ( könet bestäms om ringen börjar gunga eller hänger stilla, kommer inte ihåg vilket som är pojke dock). Ut kom en tjej och inte vilken tjej som helst.
I en av de forna kvällstidningarna kan man nu läsa att forskarna tror att det föds fler pojkar i välbärgade familjer. En teori är att flickfoster är livskraftigare än pojkfoster och därför överlever de i fattigare förhållanden. Hmmm… Men det förklarar ju inte varför det föds fler pojkar i rika familjer. Där borde ju båda könen klara sig lika bra.
Att Elvira är livskraftig är det nog ingen som tvivlar på. Men tanken på att det bara är 1 av 5 foster med DS som fullföljer sin vistelse i livmodern får mig att rysa. Tänk om hon hade varit en av de andra fyra. Hon är inte bara ett yrväder utan också ett litet mirakel. För att inte tala om hennes XY-kompisar bland 47 -kromosomarna (om man ska tro på teorier och hyposteser).
PS. Elvis hade ett lite ”tjejigare” hjärtljud, runt 140. Det var samma form på magen och den bruna randen var där precis som förra gången. Ringen i snöret tror jag inte att vi testade.
Grattis till vår gobit!!!
Det är lustigt hur det blir.
Elvira var beräknad till den 8 juli. Hon kom inte då, utan den 20 juni. Den 8 juli föddes istället en pojke, Todd, vars föräldrar ingick i vår föräldragrupp. När Elvira och Todd två år senare skulle få varsitt syskon var Elviras syskon beräknad till den 10 juli. Todds syskon var beräknad till den 2 juli. Elviras lillebror kom den 17 juli men Todds lillebror kom den 10 juli. Alltså på vårt datum den här gången med. Festligt!
I år fick inte Elvira ett syskon, men dock en till kusin. Emi föddes på Elviras födelsedag den 20:e. Och den 8 juli fick vi en ny granne, Axel.
Hängde ni med? Händer det så händer det på ”våra” datum, den 20:e, 8:e eller 10:e. Kan vara bra att veta om ni planerar något till nästa år.
Tillägg: Och nu fick jag veta att våra vänner har fått en annan Axel den 8 juli. Det är bara att säga grattis 😉
De är ganska rastlösa de små. Vi stora också. Utbudet på aktiviteter blir begränsat i detta väder.
Så varför inte sätta en hink över huvudet och låta. Det låter lika roligt som det gör i viadukten.
