Vad ljust det är! Det är ljust när man går upp och nästan när man går och lägger sig. Nä, där överdrev jag. Sitter man uppe för sent och bloggar då är det mörkt. Men snart så!
Och snön! Vart har snön tagit vägen? Vi hade höga drivor på tomten, men de har minskat till hälften. Ändå har vi ingen översvämning. Nä, inte ens en vattenpöl.
Det är vår. Det måste heta vår just för att alla längtar efter den. Alla vill att den ska vara deras. Våren är vår, liksom.
Idag drog vi till friluftsområdet . Vi lekte i hinderbanan, grillade korv och tittade på fåren. Mysigt och blött.
Idag är det för övrigt World Downs Syndrome day. Har du varit tillräckligt uppmärksam har du säkert hört/läst/sett något om DS de senaste dagarna. Jag skulle kunna göra en låååång lista med länkar. Men varför dubbelarbeta? Tjejerna tvås mamma har redan gjort det. Där finns mycket att läsa.
-Good night Sweden, where ever you are. För att nästan citera Jack Killian, den gamle nattsuddaren.
I onsdags fick mamman den äran att lämna Elvira på dagis.
När jag fått av ålen vantarna, mössan, jackan, fusk-ollen, skorna och byxan satte jag på henne sina mockasiner. Ett perfekt skodon om man har strumpbyxor och inte vill halka eller få den där kittlande känslan under fötterna.
Elvira var av en annan åsikt. Hon gick bort till entrén, satte sig på govlet, tog av sig sina mockasiner, satte på sig de blå skoskydden i plast, reste sig och traskade in i lekrummet, redo för en dag på dagis.
Kl 07 infann sig pappan och Elvira på avdelning 7. De lekte den traditionellt kinesiska leken ”söva pandan”,
mätte och vägde sig (83/11 och 187/101),
och en av dem fick en fin blå Nalle Puh ballong!
Dagens höjdpunkt var dock att åka sjukhussäng i kulverterna. Elvira hejade på alla hon mötte och tyckte att det var hur kul som helst.
Kl 09.30 var hon sövd och kl 11.30 fick de åka hem. Vax fanns det och det var hårt. För att hålla vaxet mjukt och för att undvika obehag ska vi spola med revaxör då och då.
Hörseltestet får vi svar på om en månad.
Eftersom det är ordning och reda på Elvira så är hon noga med att lägga saker i diskhon. När hon druckit färdigt sin välling lägger hon den tomma flaskan där i. Ibland kan man där även finna en och annan leksak, strumpor och fjärrkontroller.
När Elvira tycker att hon ätit klart sträcker hon tallriken mot köksbänken. Är ingen där för att ta emot, ja då får man helt enkelt skylla sig själv som vuxen. På bordet kan ju tallriken (eller glaset) inte stå kvar om man är färdig, eller hur?
Nu har någon också lärt sig att man kan flytta en stol och klättra upp till de platser som man vill komma åt. Väldigt praktiskt om man vill inventera diskhon.
Eftersom vi uppmärksammade Elviras namnsdag här på bloggen är det ju inte mer än rätt att vi uppmärksammar Elvis åtta månaders dag. Här är han kalas-klädd redo för sitt första tre års kalas. Det andra i ordning infaller om tre månader, då det är Elviras tur.
Elvis har just fått sin andra tand. Älskar sin gåstol från vilken han svävar fram från rum till rum och sträcker sig efter det mesta. En ny favoritlek är titt-ut. Gossen har riktigt goa lår, för att inte tala om kinderna.
Tänk att det är två år sedan Elvira var åtta månader. Tiden går och det känns faktiskt länge sedan när man tittar på bilderna.
