Vid dåligt väder sker campingen inomhus!
Â
Â
En Tuppolev! Två Tuppolev! TRE TUPPOLEV!
Kökssoffan blev cirkusmanege under tiden Pappan lagade…..
Â
Â
….. mat.
Â
Â
Efter mat och bad var det så dags att ”schåwa” för dockan (Elvis vikarie).
När inte Elvis är hemma får man läsa en bok om honom istället.
Har glömt att rapportera som Christina bad mig om.
Lösningen blev ett av mina skärp. Det är ett skärp utan hål som man trär genom ett platt lås i metall, (har de något namn?)
Det verkar inte bekomma henne att ha det kring midjan. Hon kan fortfarande sträcka sig, men inte resa sig fullt.
Fortsätt gärna att komma med tips, tankar och erfarenheter kring begreppet Nej!
Jag har tangerat ämnet ”att säga nej” tidigare. Det är svårt att få fram budskapet. Elvira är desto bättre på det. Det mesta är nej, både hemma och på dagis.
Elvira lyssnar inte på när vi säger nej. Vi har provat olika sätt, alla nere på hennes nivå och med ögonkontakt. Att förklara ”nej, inte slå Elvis, titta han blir ledsen”. Att visa det rätta beteendet ”nej, titta klappa fint”. Att bara säga ”nej” och flytta henne där ifrån. Jag tycker inte att något av dessa tre sätt når fram särskilt. Att visa det rätta beteendet funkar för stunden. Men sekunden efter är hon där igen och gör om precis samma sak. Gång på gång på gång på gång.
Vi har också provat att dra bort stolen från matbordet och ignorera henne då hon har slängt mat, kastat muggen eller något annat skoj. Men jag vet inte… Jag vill ha ett bestående resultat.
Hur 17 säger man nej så att hon förstår och rättar sig därefter? Hur gör ni?
En bror kan man ha till mycket. Häst till exempel.
Elvis var till BVC, 9,8 kg och 70 cm, en spruta i vardera lår (pneumokock). Jag berättade att han fortfarande äter på nätterna. Till svar fick jag ”-Det får man”. Det var inte riktigt det svaret jag hade hoppats på. Men behandlas man som en häst, äter man väl därefter.
När vi kom hem efter dagis väckte vi jet lag-pappan. Elvira var lite blyg, lite förtjust och lite snopen.
