Bild från Svenska Downföreningen www.sprakrum.se
Enligt logopeden är Elvira redo för två-ordssatser. Vi ska prata och teckna till henne med två ord (verb och substantiv). Det är svårt, men det går bara man tänker sig för. Det är ju så små barn pratar.
Assistenten på dagis har gjort ”ordsparbössor” en för verb och en för substantiv. Verb-lådan är blå och substantiv-lådan är röd. I sparbössorna ska hon sortera blå och röda lappar med bilder och text på t ex kaninen hoppar. I nuläget sorterar hon bara färg, men så småning om kommer hon att lära sig att bygga meningar.
Elvira har tecknat två-ordssatser, Elvis sover och Elvis gråter. Och i dag har jag hört henne upprepade gånger säga -Nej mamma! eller -Mamma nej!
Det är som att ha en liten tonåring här hemma. En söt en, utan finnar.
(Ordsparbössor ingår i Karlstadmodellen)
Asså, här kommer pappan hem och undrar ”hur är det med dig då?” Han trodde att jag deppat ihop fullständigt när han läst förra inlägget. Så är det ju inte. Och så var det inte menat. Det var bara ett konstaterande. Att jag är rik och har mycket att förlora. Jag tänker på det varje dag, det gör väl många föräldrar eller familjemedlemmar? Men jag låser ju inte in familjen i källaren för det (vi har ingen). Man lever på och gör så gott man kan för att vara rädd om varandra. Ingen försäkringspremie är hög nog för att ersätta någon/något kärt. Särskilt inte Elviras, men det är ju en annan historia.
För munterhetens skull lägger jag mig på en annan nivå idag.
Något annat som också upptar många småbarnsföräldrars tankar är ju bajs. Här i huset har vi mycket bajs. De tre senaste dagarna har Elvis pruttat kl 05. Hur kan man vara så punktlig? Därefter har jag bytt blöja varje timme och ibland oftare. Allt bara för en liten genomskinlig tands skull. Killar och bajs säger jag bara. Så här var det aldrig med Viran.
I går hade vi besök av en föräldragruppsmamma (Elvira-graviditeten) och hennes två gossar. Den äldsta pojken, Todd, föddes på Elviras beräknade dag, den 8 juli. Hans lillebror, Sid, föddes på Elvis beräknade dag, den 10 juli. Coolt va! (Elvira kom den 20 juni och Elvis den 17 juli.) Och vilket stå hej det var! Todd slog Elvira och Elvira bet Sid.
Föresten så är det inte bara småbarnsföräldrar som är fascinerade av bajs. Todd också. På de flesta frågorna svarade han bajs eller bajskorv.
När kompisarna åkt hem hittade jag Elvira i hallen. Hon hade plockat skötbordet ur skötväskan och lekte byta blöja. Blev hon inspirerad av Todd?
Jag avslutar dagens inlägg med ett citat från gårdagen,
”Hej då bajskorv!”
Det finns ju både för- och nackdelar med att vara förälder. Eller att bli förälder. I samma minut som jag blev förälder så skedde förändringen. Det bekymmerslösa livet tog slut. Helt plötsligt har jag mycket att förlora. Helt plötsligt finns det så mycket vansinnighet. Helt plötsligt har jag blivit nojig. Tänker efter en extra gång.
Tryggast är jag när familjen är samlad på ett och samma ställe. Det känns som om man har kontroll då. Det är skönt. För tänk om det skulle hända någon av oss något. Om barnen skulle mista en förälder eller föräldrarna ett barn. Vad gör man då?
Att undvika faran går på rutin.Vi barnsäkrar fönster, trappor, lådor och badkar. Vi kör säkra bilar med bakåtvända bilbarnstolar. Vi går på vänster sida om vägen. Vi läser innehållsförteckningen. Vi använder hjälm. Låser dörren. Uppsöker läkare. Vi bara gör. Döden är det mest naturliga inslaget i vår vardag. Den är oundviklig. Men vi gör allt för att undvika den. Därför känns det skönt med kontroll. Eller åtminstone att tro att man har kontroll.
Jag tror inte att jag är ensam om tankar som börjar med ”Tänk om…”.
Därför är det så svårt att förstå sig på andra. Andra som befinner sig i samma situation, men som mist kontrollen. Hur överlever de?
Det har ju varit lite dåligt med veckans tecken här på sista tiden. Det har varit jullov och assistenten har varit sjukskriven.
Men det verkar inte Viran bry sig om. Hon tecknar nya tecken varje dag. Idag kunde vi läsa i Idag-boken (som jag kan presentera i ett annat inlägg) ”/…/idag har hon tecknat: blå, hund, bada, sova, hoppa, dricka, mjölk, äpple, glass, blomma, anka, kanin!” Hon börjar få ett rikt ordförråd vår lilla tjej, nästan som vilken två åring som helst, fast på hennes sätt.
Vi hör henne också härma ord som vi säger. Ofta är det en av stavelserna som hon snappar upp. Många gånger börjar stavelsen på en vokal eller på s. Schin-ap betyder apelsin, scha = mössa, biii är bil, acka – kaka och macka, Eshish betyder Elvis.
Här kommer en teckenkavalkad så att ni släktingar och vänner hänger med i takterna.
Håll muspekaren på bilderna så visas ordet.
