Vad dagarna har flugit förbi!
Vi har slagits med tanterna om den bästa skinkan i kyldisken, vi har åkt till släkten, vi har träffat tomten, vi har ätit och vi är trötta.
Nu är det dags för nästa rond. Nyår.
Människan lever förhållandevis glest på de nordliga breddgraderna. Under högsäsongen tittar dock de flesta fram ur sina bon. Den ena är dummare än den andra. De irrar runt, runt för att komma till mål. De tar genvägar framför varandras fötter. De stannar och vilar mitt i vägen, i dörröppningar och framför rulltrappor. De ställer sig på rad för att få bli fattigare.
Människan påminner en aning om myran i sitt irrande, dock kan hon inte samarbeta. Det är människan för dum för under högsäsongen. Istället slåss hon och den sk medmänniskan om samma byte. Bytet är inte främst mat utan döda ting. Ja ni förstår hur dum hon är. Den ena dummare än den andra.
… är det som står på den här mammans och pappans önskelista.
Det har varit en intensiv höst med mycket på alla plan. Omställningen att helt plötsligt ha två barn (iof helt plötsligt var det ju inte direkt), mycket ansvar och resor på jobbet, sömnstörda nätter, hormoner och sjukdom.
Vi känner nog alla fyra att lite extra ork skulle sitta fint. Elvira verkar ha tappat tålamodet med lillebror och tycker nog många gånger att vi skulle kunna lämna tillbaka honom där vi hämtat honom (jag är glad om vi hoppar över det momentet). Hon bits, skräms och tjuvnyps. Lite pga kärlek och lite pga revir. Mamman och pappan suckar mest och slåss om sovmornarna.
Genom jobbet har jag träffat en tjeckisk kvinna, jämngammal med mig, 32 bast. När hon väntade sin dotter som nästan är jämngammal med Elvira så ansågs hon vara en gammal mamma och fick vård därefter. Så då undrar jag om vi hade varit 20-25 istället, hade den extra orken funnits då? Det är ju så naturen vill ha det egentligen.
Men vi människor gör ju sällan så som naturen ämnat. Istället lade vi kraft på kåren och tunntömning, på högtider som fredagar, valborg och juldagen när vi var 20-25. De sena nätterna påverkade inte orken särskilt nämnvärt. Vi sysslade ju också med andra mer personlighetsutvecklande aktiviteter så som resor, plugg och arbete, men det är ju en parentes 😉
Ja, ja hur som helst. Det var bara lite ork till den här familjen som jag ville be om snälla Tomten.
Nyss hemkomna från lussefirande på dagis. Detta var vårt första, många återstår. Mysigt!
Det är sällan man impulsköper leksaker nu för tiden. För att passera vår tröskel ska leksaken ha ett pedagogiskt syfte. När vi besöker leksaksaffären och tittar på de välfyllda hyllorna går tankarna, ”vad lär man sig av det här”, är denna tillräckligt tydlig”, ”hur berikar denna språket” osv. Lite skadade har vi blivit.
Svårast tycker jag det är att hitta bra böcker. Många är plottriga med bilder som svämmar över av information. Vill man ha enkla illustrationer så handlar de flesta böcker om djur. Men man kan ju inte läsa om djur hela tiden. Man måste ju gå vidare. Har dock sett ”pekböcker” om Alfons. De önskar sig Viran har mamman bestämt.
Hon önskar sig också en bondgård som man kan lyfta av taket på. Där kan hennes Schleich-djur husera. Att hon leker med Schleich-djur är ju självfallet för att de är verklighetstrogna. Med djuren kan man leka roll-lekar, öva ljud och tecken.
På Ikea finns en docksäng som är lagom hög för att trilla ur om man vill bädda ner sig själv, och det vill ju Viran. Hon leker gärna med sina gosedjur och dockor. Hon väljer de mindre framför de stora så att hon kan bära med sig dem när hon kryper. Trasorna som jag torkar Elvis-kräk med använder hon som täcken. Hon har blivit en bra dock-mamma sedan hon blev storasyster.
En annan grej som jag själv haft kul med som liten är magnet-rittavlan. Finmotorisk övning plus att man besparar köksbordet kritstreck.
Till sist skulle mamman bli glad om hon fick inreda en liten kökshörna i lekrummet. Där skulle Mickis spis och diskbänk passa perfekt. När man hämtar Viran på dagis hittar man henne oftast i kökhörnan.
Nu har ju Elvira oturen att ha föräldrar som redan köpt klappar under året. Så allt ovan kan hon (och hennes mamma) inte få. I förrådet står ett bord med stolar redo att slås in och i ett paket finns en yllefilt från Klippan, och i ett annat en rosa mp3-spelare med högtalare som man skakar på för att få ljud (den har pappan köpt).
Men Elvis då? Ja han får väl ärva… Nä, den lille stackaren har också en yllefilt i ett paket, en Barnkammarbok i ett annat och en pekbok om traktorer i ett tredje. Hans garderob behöver dessutom utökas och kläder är han för stor för att ärva. Så det kommer inte gå nöd på honom.
Sedan man blev förälder har julafton blivit lika rolig som när man var barn. Vad har ni i era klappar?
