Jag har aldrig kladdat så mycket som nu. Jag ljuger inte om jag säger att jag var renare som tonåring. Är det inte jag som spiller så är det Elvis som kräks. En ren tröja på morgonen bär snart en dekorativ fläck. Och det läskiga är att jag slutat bry mig. Det är liksom ingen idé att gå och byta, för det dröjer inte länge förrän den rena tröjan/byxan är befläckad den med.
Tänker ofta på varför det har blivit så här. Har det med motoriken att göra? Finmotoriken är kanske fulländad vid 20. När man passerar 20 år så börjar darrningarna smyga sig på. Synen försämras och man missbedömer avståndet mellan tallriken och munnen. Efter 20 har man alltid bråttom. Man ska vara så effektiv som möjligt och snabba sig mellan rapar, gråt, tvättprogram, och koktider.
För att råda bot på detta har jag idag gjort ett inköp som tar mig några år närmare 20. Ett par baggy jeans!
Helt ot men extremt tragikomiskt.
Havsörnsungar dör oförklarligt
Ett okänt miljögift slår ut havsörnens fortplantning efter Gästrikekusten.
Nu har jag ingen bra strandbild som får exemplifiera hur det kan se ut på stranden med linsen riktad från vattnet men jag har en liten video snutt tagen i somras som visar hur badplatserna här ser ut om man riktar linsen ut mot vattnet!
Detta föranleder samma diskussion årligen eftersom mamman tycker pappan är bortskämd med en del av det som finns här.
Idag blev det riktig trucker mat. Pytt med stekt ägg. Elvira har smakat stekt ägg innan men inte varit så intresserad. Kokt ägg däremot har slunkit ner. Nåväl, så här äter man pytt med ägg:
Mundersöker pytten noga och petar lite på ägget, det är ju inte vändstekt så det är mysigt kladdigt att peta på!
Efter mat och bad spelade vi synth igen, vi gör det dagligen nu, riktigt poppis. När synthens komp stannade på ”Electrinic Pop” växlade vi från konsert till disco. Det var ruggigt kul att dansa och ett par riktigt groovy moves övades in till kommande länsdanser.
När vi dansat oss trötta var det dags för kulbanan en kul (sorry) leksak som man kan hålla på med länge med. Gäller dock att hålla tungan rätt i munnen.
Har ni tänkt på hur mycket information vi tar del av varje dag som borde göra oss ledsna?
Nyheterna är ett exempel. I bästa fall har de en glädjande nyhet innan vädret. Trots all information som överöser mig varje dag går jag inte runt och är ledsen. Har jag blivit immun tro? Är jag beklädd med gåsfjädrar som ett försvar mot alla världens orättvisor för att själv överleva? Jag vet inte. Däremot vet jag att när jag får ta del av något glädjande, ja då blir jag verkligen glad. Den känslan sitter i mycket längre än sorgen och ledsamheten. Kanske för att de glädjande nyheterna kommer mer sällan?
Trots att jag låter mycket rinna av mig så kommer jag aldrig att bli immun mot orättvisor som barn utsätts för. Inte heller orättvisor som drabbar de som anses ”svaga” av samhället. Ni vet vilka jag syftar på, min dotter bland annat.
Dessa länkar har fått mig att le idag. Det tackar jag Lena och Martin för.
Jag hänger inte med så mycket i politiken i USA men namnet Sarah Palin har man hört på nyheterna emellanåt.
En sak jag missat hörde jag under en Daily Source Code session på jobbet. Hon har en son med Downs Syndrom.
