Snart sköts tvättning helt självt.
I dag har vi haft en slö-söndag. Varit hemma och jazzat runt. Tittat på familjefilmer och skrivit på band och fodral, det var på tiden. Det är ju också på tiden för ett inlägg här.
Man ska ju inte jämföra barn och deras utveckling, allt är ju så individuellt. Inte heller ska man jämföra barn med olika antal kromosomer. Men jag blir imponerad av Elvira och hennes idoga tränande. På ett av banden som var inspelat i december såg vi hur hon just börjat resa sig till stående med stöd i händerna. Och det är nu, sju månader senare, som hon börjat ställa sig upp själv utan något stöd. Hon och hennes jämlika får öva, öva, öva för att genomföra samma handlingar som nästan kommer gratis för andra barn. Och inte klagar hon och inte ger hon upp. Men glad och stolt blir hon när hon väl nått målet eller delmålet. Detta tycker jag att man ska ha i åtanke då man dömer människor efter vad de presterar.
Idag tog jag fram filten och Elvis fick ligga på golvet för första gången. Det är först nu det är någorlunda säkert på den nivån. Han lyfte för ett tag huvudet på sina starka armar. Lyfte huvudet gjorde han redan då vi sågs första gången på förlossningen. Elvira fick öva länge innan hon kom upp till den här höjden, men då har hon ju kortare armar än sin bror också 🙂
Elvis fyra veckor 17 aug 2008
Elvira åtta veckor 15 aug 2006
Testar en grej bara. Ignorera.
Oj då, kom just på att jag glömt att blogga. Kl är 22.37 och det är mindre än 12 timmar tills vi får möta pappan på stationen. Dess för innan ska denna trio lämna bilen på plåtverkstan och byta till hyrbil. Ingen allvarlig skada, någon dåre som repat lacken med nyckel eller liknande. Ett stort projekt dock för något så onödigt.
Dagen har gått av bara farten. Vi tog en promenad på förmiddagen och blev ompysslade av kompisar på eftermiddagen. Elvira var inte alls lika känslig idag. För tidigt att ropa hej men ändå…
Elvis magknip verkar också bli bättre med Minifom och magmassage. Förmodligen också lite för tidigt med ett hej, men man kan ju hoppas.
På bilderna för dagen (som är tagna igår) bjuder Elvira på två tecken.
Hund – klappa med handen på             Ko – pekfingrarna ovanför tinningarna
låret två gånger. Elviras voff låter         som horn. Elviras muu låter ooooo
oh, oh
Natti, natti
Vi vaknade till solsken idag. Så på förmiddagen lekte vi i sandlådan. Efter middagsluren tänkte mamma att vi skulle ut på promenad. Elvis var mätt och nybytt och jag var påklädd och redo. Det var bara att sticka, men då kom regnet. Och det regnar fortfarande. Mamma börjar bli rastlös på att sitta inne och så är hon så himla sugen på något sött. Men det är inte värt besväret att dra iväg oss i regnet bara för att köpa sötsaker, hon har ju oss, det får räcka.
Eftersom det började regna så la vi pussel istället. Jag fick ju några stycken i födelsedagspresent. Jag börjar bli bra på det ena, fast ibland tappar jag tålamodet då vill jag att mamma ska lägga biten till rätta. Men när jag klarar det då är det värt en applåd.
Till middag fick vi varmkorv. Mamma villa ha med bilden med brocolli så ni inte tror att det bara serveras våfflor, hamburgare och korv. Elvis höll sällskap på golvet. Han fick ingenting på sig den här gången heller.
När jag ätit upp skötte jag om Elvis. Han har sovit hela dagen och då menar jag verkligen hela dagen.
Och så stog jag lite. Det är faktiskt kul och jag klarar nog 10 sek nu.
Nu är vi på upploppet pappa. Vi väntar på dig. Kramar från Elvira
Även om Elvis har sovit hela dagen har han vaknat för att äta. En gång var han så frustrerad, åt lite för att gallskrika ett tag, åt lite till och gallskrek, satte i halsen och gallskrek. Stackars liten. Mamman blev också lite frustrerad eftersom detta var första målet på väldigt många timmar och magen var tom. Då ringde det på dörren. Ett blomsterbud räckte över en bukett blommor med kortet ”Grattis och lycka till!” Jo, man tackar ja! Kunde inte passa bättre. Tack G och L-G! 😀 Det är nog för tidigt för att ge något utlåtande om ersättning och Minifom fungerar. Vi kör på. Kramar från mamman/frugan.
