Vi gick ut hårt och åkte till London det första året. Året därpå var det spa. Men sedan började det gå utför 🙂 År tre lade vi pengarna på en sänggavel. År fyra hade vi barnvakt och gick på restaurang, helt ok. Men år fem. Oj, oj, oj. Vi arrangerar vartannat år var. Det var mammans tur detta år.
Det bar iväg på familjeutflykt. Vi har varit på jakt efter en schysst loppis hela sommaren och hittade nog en som kan kvalificera sig, det fanns mycket mickel om inte annat (uppskattades av en fjärdedel av familjen). Därefter blev det picknick vid en sjö. Elvira fick burkmat, lagom kulinariskt tyckte hon. Då var pappas och mammas italienska sallad mycket mer spännande. Muta med kanelbulle som annars är en stor favorit gick så där. Elvira tog över picknicken totalt och snart låg all mat över, i stort sett, hela filten. Vi som strategiskt slagit läger vid ett omkull vält träd. En perfekt lekplats, jo visst va!
Elvira firar mammas och pappas femte bröllopsdag
Höst och dagisstart går ju hand i hand med baciller. I vår bekantskapskrets kan vi hälsa på huvudlöss, magsjuka, svinkoppor, snoriga näsor, halsont och feber. Jag blev rådd till att alltid ha lusmedel och avmaskning hemma i fall man skulle hitta det ena eller det andra en kväll efter apotekets öppettider. Jag förstår resonemanget. Man vill ta i tu med det på en gång och inte vänta till nästa morgon. Men hoppas verkligen att vi slipper använda dem bara.
Idag är Elvira hemma med feber, ingen hög dock förmodligen bara en tand på G. Mamman har känt av illamående några dagar, men det blev inget av det som tur var. Pappan och Elvis verkar må som de ska. Luskammen används varje dag men ännu inga spår, TACK GODE DU DÄR UPPE!
Vilka ingår i din bekantskapskrets?
Hur kinkig man än är, så kan alltid världens bästa pappa muntra upp.
Skönt att äntligen få hjälp med denna vardagssyssla.
Mamma: Åh, nu finns det bara röda glassar kvar.
Pappa: Ok, är inte de goda då?
Mamma: Naa, de smakar alvedon.
Jo det var ju det här med utveckling. När vi ändå tagit upp ämnet kan jag ju berätta vad som hänt på sista tiden. På något sätt känns det som om det inträffar en utvecklingsboom just på sommaren. Förra sommaren gick Elvira från att sitta själv i maj till att sätta sig upp själv från liggande i juni till att krypa på alla fyra i juli. Dessutom fick hon kläm på att klappa händerna.
Den här sommaren har det också hänt en hel del. Motoriskt: Elvira gick med stöd i händerna i maj, gå med gåvagn och längs med möbler i juni, reser sig mot väggar i juli, reser sig till stående utan stöd i augusti.
Kommunikationsmässigt: Elvira har börjat prata med ord och tecken. Hon säger nej, ej å (hej då), ej ej (hej hej), oj, så, titta, mamma, pappa, ish (teletubbies), ack ack (tack tack). Hon tecknar i syfte att kommunicera och berätta vad hon vill och vad hon ser t ex äta, bada, sova, borsta tänderna, kossa, hund, Elvis (Tecknet för Elvis är det samma som ”gullig” och ”kille”. Peta med pekfingret utanför mungipan och snurra fingret fram och tillbaka.)
Vi kan också prata till henne och hon gör som vi säger. Exempelvis ”Ska vi borsta tänderna?” Elvira kryper till badrummet och reser sig mot badrumsskåpet. ”Ska vi gå och sova?” Elvira kryper uppför trappan in i sitt rum. Men det bästa är nog att hon så tydligt börjat visa vad hon vill. Är hon hungrig kryper hon till matstolen och ställer sig upp med sträckta armar för att bli placerad i stolen. Samtidigt smackar hon med munnen och gör tecknet för äta. När hon är mätt skjuter hon stolen från bordet, säger och tecknar tack. Vill hon se på tv tar hon sin lilla korgstol, skjuter den framför tv:n, kryper upp och sätter sig till rätta.
Utveckling sker ju hela tiden, men det är kanske så att på sommaren har man tid att se och notera på ett annat sätt. Dessutom är allt ovan en lång process och det är nu vi ser resultatet. Kul är det i alla fall.
