Vad annat kan man göra dessa dagar än att bada?
Sist vi fick barn var det också så här varmt. Jag tycker att det är lite orättvist. Pappan och Elvira badar i polarnas pool. Jag och Elvis ammar mest och suktar efter svalkande vatten.
Familjens badgroda
Sliter mig från killen som sysselsätter sig med att snutta, prutta och glutta. Tänk att en liten kan äta så mycket och producera så ofta!
Elvira har köpt lillebrorkonceptet. Hon klappar fint, pussar och stoppar om.
Elvis spenderar mycket tid om dagarna i liggdelen till vagnen, allt som oftast placerad på ett högt och säkert ställe. Liggdelen lämnades idag tom på golvet för ett blöjbyte, gissa vem som tog den i besittning. Jo, där stoppade Elvira om sig själv med filten, låtsades grina och myste om vart annat och vägrade kliva ur. Då var det hon som var bebis.
Ni som hänger med i svängarna vet att jag legat däckad de senaste dagarna. Just de dagarna man inte ska ligga däckad om man ska bli pappa igen. Just de dagarna den som ska bli mamma igen helst ska vila och ladda upp. Nä då blir pappan sjuk och behöver ompyssling som vilket spädbarn som helst. Men som man en gång i tiden lärde sig, öva, öva, öva, pröva.
Och så blev det! I tre dagar övade mamman på att ha två barn att ta hand om och när hon övat klart fick hon det.
So, without any further ado:
Lite snabbfakta:
Namn: Elvis
Vikt: 3938g
Längd: 54cm
Kom till världen: 10:52
Gick allt bra: You bet!
Viran fick vara hos polarna hela dagen och hon stortrivdes som vanligt. Med sådana vänner kan man tackla det mesta!
Nu har vi allså 185 kromosomer att hålla reda på, undrar hur i hela världen vi ska klara av det???
Som småbarnsförälder eller konsument i allmänhet ”roar” jag mig allt som oftast med att kolla jämförpriser. Det har blivit en del av livet nu när man är vuxen, lika naturligt som att borsta tänderna. Oerhört tacksam är jag för att man har enats om en enhet när det gäller toapapper, tidigare kunde man hitta pris/ruta, pris/kg och pris/meter på samma hylla. Vilket paket väljer man då?
Hur som helst så var dagens äventyr att köpa glass från glassbilen. Pappan som egenhändigt genomfört ett kirurgiskt ingrepp i sin hals var till gott mod och följde med. Hela patrullen Gäddan begav sig och mamman som redan läst reklambladet visste vilket paket som skulle bli mest lönsamt att köpa. Spookis, var namnet och 1,55 kr/styck kostar de. Köpet genomfördes och kartongen räcktes över. Nog tänkte jag att det var en liten kartong för att rymma 45 glassar. Väl hemma öppnades kartongen och däri låg små, små glassar ca 5 cm höga (inkl pinne). LURAD!!
Spookis, säkert den dyraste glassen per kilo. (Bild lånad från Hemglass.)
Det är märkligt det här med hur saker och ting blir. Här har man gått och längtat ihjäl sig (nästan) efter att bebisen ska komma och nu helt plötsligt så gör det ingenting om det dröjer några dagar. Pappan har insjuknat i halsfluss och så här dålig har jag nog aldrig sett honom under de sju år som vi ”hängt”.
Vilken tur att inte bebisen har kommit, dels för att det skulle bli rätt körigt för mig med två ungar helt själv, dels för att det blivit körigt för pappan om jag legat på BB och han varit ensam med Viran och till sist för att bebisen löper mindre risk för att bli smittad om den håller sig i magen. Får man över huvud taget komma in på förlossningen och BB om man har halsfluss? Kanske iklädd en operationsutstyrsel 🙂
Vi lever på varsin våning nu, tills antibiotikan kickat in och bacillerna är besegrade. Men det underliga är att varken jag eller Viran känner några symptom och vi har heller ingen som vi umgåtts med som är sjuk. Så förhoppningsvis stannar bacillerna en trappa upp.
Elvira har en liten docka (jag menar inte den som gråter, skrattar och diar). Denna släpar hon med sig för det mesta. Nu sitter hon och pussar och kramar den. För att sedan krypandes ta den med sig till nästa rum med ett fast bett i foten. Bäddar ned den i dockvagnen och kramar lite till. Hon pratar till den och klappar/slår.
Hon blir en bra storasyster, men först på torsdag om jag får välja. Det är för övrigt sista chansen, därefter har vi ingen barnvakt. Alltid är det något.
Vi får se vad ödet vill.
