När man är hemma och är sjuk hinner man träna på lite av varje, vi tränade Nordic Walking idag.
PS.
Ursäkta klädseln, vi är ju faktiskt hemma och slappar.
DS.
Jag har helt glömt bort bloggutmaningen jag fick från Imsavimsa för ett antal dagar sedan. Vi delar ju på bloggandet pappan och jag men jag tolkar det som om utmaningen var riktad till den mest aktiva bloggaren av oss. 😀
Vad gjorde jag för 10 år sedan: Jag var på väg hem eller hade just kommit hem, minns inte datumet, från ett år som au-pair i Connecticut. Första måltiden i Sverige var på McDonald´s, men väl hemkommen från flygplatsen så serverades ugnsstekt falukorv och potatismos. Ljuvligt!
5 saker på min ”Att göra lista” idag:
1. Ringa och boka tid på MVC, då jag missade sista besöket, men min barnmorska strejkar så hon saknade mig nog inte.
2. Måla vardagsrumsbordet och matsalsbordet ett sista varv.
3. Måla grinden
4. Reda ut frågetecknen om en skyhög elektrikerräkning
5. Ta hand om min allra käraste sjukling
5 dåliga egenskaper: Otålig, envis, naiv, tidsoptimist och ofta för mesig (då det gäller att förhandla, övertyga eller få sin vilja igenom (gäller inte i relationen till min man)).
5 platser där jag bott:
1. Trosa
2. Örebro
3. Avon, CT, USA
4. Halmstad
5. Lund
5 jobb som jag haft:
1. Butiksbiträde i blomsterbutik
2. Servitris
3. Au-pair
4. Butiksbiträde på Rockport
5. Butiksbiträde på Naturkompaniet
Jag utmanar alla som känner sig manade…
Pappa svarar 080529:
Vad gjorde jag för 10 år sedan: 1998… Hmmm. Jag gissar att jag jobbade natt och delade lägenhet med en kompis, alternativt hade vi precis separerat. Musik och party stod på agendan. Under denna period hade man stenkoll på popkultur. Något man helt tappat nu.
5 saker på min ”Att göra lista” idag:
1. Visa en österrikare Bönan, en liten fiskeby utanför Gävle.
2. Fixa en pensionspresent till en medarbetare.
3. Uppgradera till Mac OSX 10.5.3
4. Landa efter min presentation på ”The First Annual GIS Cluster Conference”
5. Ladda inför årets viktigaste möte imorgon.
5 dåliga egenskaper: Oförmögen att göra mer än tre saker samtidigt. Hör lite dåligt. Tidspessimist. Dålig kondition. Gör saker mer komplicerade än de behöver.
5 platser där jag bott:
1. Lund
2. Södra Möinge
3. Svenstorp
4. Ängelholm
5. Gävle
5 jobb som jag haft:
1. Jordgubbsplockare
2. Salmonellasanerare
3. Kontorsbiträde
4. Maskinoperatör
5. Projektledare
Inte så kul, men nu har jag svarat.
Efter en helg med 40 graders feber är det konstaterat, Elvira har öroninflammation. Pencillinet står på hyllan i kylskåpet. Välkommen Spektramox!
På nå´t sätt känns det befogat att säga -Vad var det jag sa. Men jag vet ju inte om pencillin fungerar förebyggande. Vet ni?
Det är lustigt vilken skillnad det är på vårpersonal och vårdpersonal. Förra tisdagen var vi till öron för att rensa vax. (Vi brukar bli kallade att göra detta med jämna mellanrum, men nu var det länge sedan. Eftersom läkaren på hälsocentralen konstaterade mycket vax vid vårt ”misslyckade” besök där, ringde jag och bokade tid.) Läkaren fick i tisdags inte ut vaxet på vänster öra, men konstaterade att det fanns vätska i öronen som ett resultat efter den långa förkylningen. Läkaren idag fick heller inte bort vaxet i vänster öra och kunde därför inte se trumhinnan. Jag berättade att det har fungerat med tång förut, men han menade att det fungerade inte. Han använde en sug och när inte den heller fungerade började han prata om sövning. Men som tur var bestämde han sig för att först kalla på en kollega. Denna läkare var inne i rummet högst 2 minuter, på den tiden fick han ut vaxet med tång, fastställde Otit och förklarade för mamman att det var det samma som öroninflammation.
I fredags skulle jag och en annan mamma åka och lyssna på ett symposium om Downs syndrom på 2000-talet. Föredraget hölls av allas vår Göran Annerén (forskare och expert på DS, en man som många DS-föräldrar förlitar sig på, en man som är på ”vår” sida). Tyvärr blev jag och den andra mamman bekväma och ställde in (dessutom var ju Viran sjuk). Här är några artiklar i sammanhanget. Tur att media finns då missar man inget.
Personer med Downs syndrom lever längre
I dag när jag hämtade Elvira på dagis så var två pojkar från den stora avdelningen ute på gården. När jag och Elvira passerade dem ropade de -Hej då Elvira!. Den ena killen sa till mig -Vet du, Elvira gör roliga grimager.
-Jasså, sa jag. Skrattade och frågade, -Hur gör hon då? Gör hon så här? frågade jag och härmade en av Elviras grimager (en grimage för övrigt kallad ”russinnos” på Hopphatten. Man rynkar näsan och plutar med spända läppar, en muskelträning.) Killen var inte särskilt imponerad av min grimage utan berättade istället att det var hans cykel som var den stora blå. Jag gick inte vidare med att min cykel var den ännu större vita. Ibland får man lägga band på sig… 😀
