Mamma är nöjd, mycket nöjd 😀
Glad Påsk på er!!!
”Syftet med World Down Syndrome Day är att sprida kunskap kring Downs syndrom för att öka medvetenheten hos allmänheten om vad Downs syndrom innebär och vad det har för betydelse för en person att leva med Downs syndrom. Datumet är valt med omsorg. Den 21:a dagen i den tredje månaden symboliserar den trippel av kromosom nummer 21 som personer med Downs syndrom bär.” www.svenskadownforeningen.se
Det är just det vi sysslar med här på bloggen, under 2007 gjorde vi det närmare bestämt 97 gånger.
Denna dag är nog så viktig. Viktiga är också Rubrik Löfmarks, hjärtläkare och medicinetiker, punkter om varför beslutet om att erbjuda fosterscreening är oetiskt och bör hävas.
- Det strider mot WHO:s principer om screening.
- Det strider mot de etiska läkarreglerna om att skydda och bevara människoliv.
- När samhället organiserar och finansierar aktiviteter av detta slag är det en kraftig signal att man söker efter något allvarligt som man vill förhindra.
- Det är ”behov” och inte ”efterfrågan” som ska prioriteras, enligt hälso- och sjukvårdslagen.
- Informationen som ges om Downs syndrom är ofullständig och i många fall direkt missvisande.
- Alla barn med Downs syndrom bör få möjlighet att överleva.
- Även om man forskat fram en ny metod är det inte nödvändigt att samhället rekommenderar och bekostar den.
- Att man redan infört fosterdiagnostik för att sortera bort vissa individer är inget tungt vägande skäl att gå vidare med ”förbättrad” teknik.
- Att vissa gynekologer slår mynt av den framkallade oron och den rådande okunskapen, vilket beräknas kosta över 300 miljoner kronor om året.
Fick ett nummer av den lokala högskolans interntidning i min hand. Som ”gammal” mediestudent intresserade en artikel mig.
Där skriver man om mediaforskaren Margareta Rönnbergs senaste bok Blöjbarnsteve. Hon och hennes författarkollger menar att man som blöjbarn inte kan se för mycket på tv (dvs tv riktad till sin egen målgrupp). Tvärtom hjälper tv barnen att utvecklas. En som hävdar motsatsen är professor Hugo Lagercrantz* som lyckats få de flesta barnläkare med sig i sitt resonemang, och värre,  även SVT.  Ett exempel är att SVT som så ofta sneglar på BBC inte har köpt in Teletubbies. (Däremot köpte BBC alla avsnitten.) SVT har heller inte något programutbud för blöjbarnen och dessa barn syns inte heller i de tv-program som visas.
Eftersom Elvira är som förtrollad av Teletubbies är ju detta exempel intressant. Teletubbies är pedagogiskt upplagt och figurerna är tydligen utformade av beteendevetare. Målet är att lära barnen känna igen saker och förstå omvärldsförhållanden. Fashinerande är, tycker jag, att vuxna människor kan skapa något som lockar dessa 1 1/2 -2 åringar. Att man vet vad som intresserar dessa små människor och att man kan visualisera det. Och att det fungerar – uppenbarligen.
En liknelse som Rönnberg gör i artikeln tycker jag räcker som resonemang  och det är ”-Varför kan man rekommendera små barn att lyssna på musik men inte titta på film?”
 *Så sent som 2005 ska Lagercrantz hävdat att för mycket tv-tittande och dataspelande ökar risken för ADHD. Tidigare hävdades att sömnproblem, benskörhet, epilepsikramper, ångest, förminskat latmaskhjärta och tv-ben mm var risker.
Med andra ord, – Heja Teletubbies!
Elvira har bråda dagar. Hon ser till att fylla dem med aktivitet. Förmiddagen ägnades åt dagisinskolning så klart. Pappa följde med och ska göra så hela veckan. I dag förlängdes vistelsen med 30 min till, totalt två timmar, och på torsdag ska hon både äta och sova middag på dagis. Pappa med förstås.
På eftermiddagen lekte Elvira med katten Sandra som hon är kattvakt åt.
När pappa lagade mat så övade Elvira på att stå
Och när dagen börjar ta slut och fantasin börjar tryta, ja då kan man ju ha kul med ett av mammas föraktade C5-kuvert.
…hittar man förmodligen bara på Pride festivaler och på dagis.
Idag började så Elvira sin inskolning på dagis. En första dag som gick helt perfekt. Dagiset är inte så stor, och småbarnsgruppen består av 15 småttingar varav en var klädd i tigermask och röda lackskor (ni vet sådana som småtanter kan tänkas ha på sig) dagen till ära. Det kändes som om Elvira smälte in bra i gruppen och alla var snälla och hjälpsamma. Antagligen ser de (de andra barnen alltså) henne lite som en bebis eftersom hon inte går ännu och det hjälper nog bara till i början eftersom de är lite extra snälla då. Det verkar vara fin dynamik i gruppen och inget stök eller bråk.
Det blev bara en kortis idag, 0930 – 1100 men full tillräckligt. Elvira däckade i vagnen direkt utanför dörren när vi skulle gå hem. Nu ska vi öka på tiden där successivt och nästa fredag kör vi på för fulla muggar.
Assistenten Maria gjorde sin första dag i fredags (Elvira var ju sjuk då) men verkade redan passa in bra med barn och personal. Det här kommer gå alldeles utmärkt!
