En trogen kommenterare ringde och påminde om att det är torsdag. Vid tidpunkten satt jag däckad i soffan.
Pappan är på jobb och för första gången på länge har jag och Viran varit själva i stort sett hela dagen. Det är ett annat tempo nu än på den tiden då jag var föräldraledig. En av andledningarna till ”däckaden” var en tafatt-lek på alla fyra. Puh! Hon är snabb och älskar att bli jagad.
I dessa renoveringstider borde kanske hon också få ett par egna Blåkläder-byxor med knäskydd. Vore inte det gulligt?!!
Snart är det dags för dagis. Här om dagen ringde därför Barn- och ungdom upp mig…
I vår kommun har det varit så att barn med Downs syndrom har fått en egen assistent som funnits på dagis då barnet varit där. Assistenten fungerar som barnets armar, ben och kommunikatör i den mån det behövs. När barnet blir äldre och kan klarar sig självt i större utsträckning kan stödet till större del övergå i kommunikationsträning (något som de flesta barn med DS verkligen behöver). Barnet kan också delta i aktiviteter som exempelvis bassängträning på habiliteringen för att assistenten har möjlighet att följa med. Föräldrarna har också fått vara aktiva i valet av assistent. De flesta föräldrar till barn med särskilda behov tycker nog att det är en oerhörd förmån att få ha det så här. Det är Socialtjänsten som bekostat assistenten, men kommunen har varit arbetsgivare.
Så här förmånligt är det inte i andra kommuner. Man skulle kunna tycka att vår kommun är ett föredöme. Man jobbar för barnets bästa. Och erbjuder barnet bästa stöd till utveckling.
Istället för att se sig själv som ett föredöme, tycker vår kommun nu att man jobbar fel. Och därför är beslutet taget att man ska börja att jobba som andra kommuner. Hur mycket stöd barnet ska ha kommer att bedömas individuellt. Det är förskolchefen som ska bekosta och göra bedömningen om hur mycket extra personalresurser som behövs när man får ett barn med särskilt behov i gruppen. Jag har hört/läst om skräckexempel från andra mammor. Ett barn som gått flera månader på dagis utan att någon extra resurs har tillsatts dessutom har personalen ännu inte lärt sig tecken. Någon annan som endast får extra stöd till sitt barn två timmar i veckan.
Åter till telefonsamtalet. Damen i andra luren (som kanske till och med kommer att förlora sitt jobb) var lojal och pratade om de fördelar hon såg med reformen. Barnet blir en i gruppen, det är utvecklande med utmaningen att klara sig själv, man ska se till individen och inte till en diagnos osv. Dessa ”fördelar” ser jag att även ett barn med en assistent har. Så, jag blev inte övertygad. Jag känner att det finns skäl till oro. Det verkar ju alltid vara pengabrist hos kommunen.
1 juli träder de nya rutinerna in. Elvira hamnar mitt i skarven. Hon kommer att få en assistent fram till sommaren. Eventuellt blir hon av med assistenten. I bästa fall inser förskolchefen att det behov man anser finnas i mars även finns i juli och anställer assistenten.
Är det när barnet lämnar hemmets trygga vrå som det blir handikappat?
Jaha, då var det ett halvår sedan sist. Mamma peppade mig ganska bra för att möta den äldre nikotin-grå dam som skötte kontrollen sist.
Men icke då. Här har man laddat inför lite snabba och smarta kommentarer kring yrkesval etcetera men vi fick ”bara” träffa en snäll doktor. Elvira hade växt som hon skulle men vikten hade inte gått upp så mycket som man kanske kunde önska, detta tillskriver vi den sega förkylning som härjat och det faktum att flickebarnet blivit lite kinkig med sin mat. Hon vill ju helst äta vår mat, vilket hon i princip gör för det mesta nu.
Nåväl, hon håller sig ovanför kurvan så det är inget dramatiskt. Ätandet var det i alla fall full fart på idag. Även ståendet var det full fart på. Under förmiddagen STÄLLDE HON SIG UPP HELT SJÄLV i soffan 🙂 tyvärr har vi inga bildbevis som styrker detta påstående, men det kommer.
Förkylningen har nästan släppt helt på hela högen, som tur är.
– – – – UPPDATERAD 080113 kl 17:17 – – – –
Och nu har vi bildbevisen!
Så var det fredag och kväll. En kul tid, eller???
18:51 ligger mamman ock sover efter en shoppingdag med sina systrar. Men vad gör det när hon har en så flitig standin?
”Den blå ska ligga här och den gula bredvid, men om jag lägger dessa här och den ovanpå så får de plats fler. Äsch nej, jag lägger alla här och sorterar efter skick istället för färg. Hmm nej det blir nog bäst om jag lägger dem såhär ändå……”
Ordna och fixa och sortera och organisera.
Sortera, ordna, organisera i oändlighet…..
Trevlig helg!
Kort inlägg idag, inte mycket nytt här förutom förkylningar. Mamman har nästan tappat rösten, Elvira snorar på i vanlig ordning och pappan är sådär halvt om halvt förkyld. Förmodligen kommer detta hänga med ett tag känns det som.
Huset är i snickarnas händer nu, trappan är slipad, alla väggar är slipade och redo för tapeter. Tak på övervåningen är på gång och badrummen är gipsade och nya avlopp uppbilade. En del element är borta och nya rör till nya element på plats, det händer med andra ord massor i huset. Kul varje kväll när man hämtar skräp och kikar in på framstegen 🙂
Nåväl, på Kvällsöppet igår pratade man om fosterdiagnostik. Inte mycket nytt under solen men en del av ”de stridande parterna” möttes i studion och Anna från Grunden är med i studion och får tala för de det faktiskt gäller. Jag är inget stort fan av farbröderna Ekdal och Hakelius men här gör de faktiskt ett gott jobb.
Har inte orkat rippa ned inslagen så jag länkar direkt till TV4 och hela programmet, fixar till detta vid senare tillfälle.
