Året summeras i bilder. Bilder som visar Elviras matresa från januari 07. Från flytande och näringsrikt till friterat och kaloririkt. Går det utför? Eller får man lov att kalla det framsteg?
Så var det då torsdag igen. En vecka går snabbt och massor hinner hända. Julfirandet avlöpte lugnt och stillsamt. Julmat, Kalle Anka (dock ej sittandes på en planka) och julklappar så som traditionen bjuder då Jesus firar sin födelsedag. Elvira fick flest klappar och hon var nog mest nöjd med paketpapper och snören, men när det väl städats bort var hon nog ganska nöjd med innehållet också:
Här ses Elvira med sin nya ryggsäck, sin nya pulka (observera färgmatchningen mellan pulka och klänning!) samt sin nya trumma.
Efter klappar och Kalle var det dags för julbord:
Förutom julfirande har det rivits i nya huset. Ett jobb som är traditionellt manligt och som enda representant för denna kategori i familjen har jag tillbringat julen med snus under läppen och kofoten i näven. Slitsamt men med tydligt resultat:
Före               och efter!
Idag 071227 är det bara diskbänken som sitter kvar, den lossnar imorgon och förhoppningsvis hamnar den och allt det andra bråtet på tippen under morgondagen också. Sen lämnar den här amatören över till proffsen för rekonstruktion.
Nu ska den här pappan sätta sig i soffan och se hur det går för mannen som sa ”livet är ingenting för amatörer”.
Ja då var det torsdag. Torsdagen den 20 december.
I dag har vi också fått nyckeln till vårt nya hem…
Snickarna har varit på besök. Efter nyår sätter de igång.
Vart vi ska fira jul? Vi ska riva…
Vad passar bättre så här innan jul än en saga om Sitting Bull och hans häst? En saga som är sann och som handlar om allas lika värde.
1.
Jag har alltid förundrats över det faktum att folk frivilligt väljer att jobba på dagis. Alltså, det är ju toppen att det finns sådana människor och de ska visas uppskattning för det dom gör, men det är inget för mig liksom. Med Elviras ankomst kanske man kan tycka att sådant borde ändra sig, men icke. De gånger vi varit på Hab på familjedagar eller sång och lek är man helt slut efteråt. Min hjärna får en audiovisuell overload av sällan skådat slag.
Detta gäller i och för sig inte endast dagis och liknande situationer, nej då. Alla folksamlingar med mer än 5 personer som ger ifrån sig ljud skapar obehag. Antagligen har det med att göra att jag är en slags ”infojunkie”, jag försöker ta in ALLT och det lyckas sällan om det finns mer än 5-6 informationskanaler.
Nåväl, barnens situation på dagis är ju inte mer annorlunda för dem än för mig och kan givetvis skapa problem. Något som tas upp i följande nyhetsinslag:
Barnens dagismiljö likställs med vilken arbetsmiljö som helst, och jag vill absolut jobba i en miljö där en kille jazzar runt i en stålmannendräkt någon dag i veckan 🙂
Vi har ju dagisfröknar bland läsarna, vad säger Ni om Er arbetsmiljö?
2.
Det har varit lite glest mellan posterna här ett tag nu och det är dags att öka inläggsfrekvensen. En titt bland loggarna visar att Ni läser mest på fredagar vid lunchtid och som en direkt reaktion på det införs nu en obligatorisk torsdagskvällspostning så att det varje fredag finns något nytt att kika på.
