Tidigare i veckan vände vi oss till vår familj och sökte ett nytt hem till katten Mini. Elviras villkorslösa kärlek till Mini är inte besvarad. Eller jo, det är den väl, Mini besvarar Elviras entusiasm med att kissa utanför lådan. Detta har pågått sedan Elvira började krypa. Mini tycker nog att hon lever farligt och är stänigt uppmärksam på var Elvira befinner sig. Att gång på gång bli nobbad av sitt livs kärlek verkar inte gå så hårt åt Elvira. Varje gång hon ser en skymt av Mini skiner hon upp, pekar och sätter av efter.
Nå väl, detta kisseri bekommer inte Elvira men hennes föräldrar eftersom Elvira i stort sett tillbringar 90 % av sin vakna tid på golvet.
Så igår kväll händer det. Elvira sitter i soffan och dricker välling med pappa. Plötsligt tecknar hon katt och säger mjau med ett mjukt ”aaa”. Pappa frågar ”Vad säger katten?” och Elvira besvarar med tecken och ”aaa”. (Tecknet för katt är att smeka ovansidan på vänster hand med höger hand, från knogarna till handleden).
I morse testade vi igen och samma sak hände. Hon kan teckna katt. Nu blir det ännu svårare att göra sig av med kattkräket.
Här kommer en snabbrapport innan vi åker på sång och lek.
OOoops, precis när jag skrev så hörde jag ett KABRAAAK från köket. Viran hade vält ut Minis vattenskål över sig och hela köket, men lika glad för det!
Ok, tillbaks till huvudspåret. Detta är egentligen inget nytt, Elvira gjorde det faktiskt på min första dag hemma med henne 071101 ca Kl 0745. Att jag inte filmat det innan beror såklart på situationen det utförs i, skulle Ni vilja att någon lade upp filmer på Er från muggen? Nä just det. Så istället har vi gjort en dramarekonstruktion, och här har Ni den!
-OBS DRAMAREKONSTRUKTION-
071101 klockan 0745 Lämnade mamma av och jag tog befälet över hemmet. Som van truppförare inledde jag med att bygga en lämplig förläggning i vardagsrummet, tyvärr har vi inga bilder på det men det kommer nog senare. När förläggningen var rest och vi övat på att besätta eldställningar ett tag (vääääldigt kul att krypa in och ut ur tältet) genomförde vi en del fystester. Coopertestet är inte aktuellt insåg sergeanten då menige Snygg inte ens kunde stå upp. Nåväl, som chef och ledare ska man alltid ligga tre steg före och en plan låg redo att tas i bruk.
Planen går i stort ut på att få menige Snygg att stå innan året är slut, och vi är på god väg.
För att öva upp rörligheten har vi tagit till en hederlig hinderbana och ett moment som är brukligt är att ta sig över en vägg, här demonstrerar menige Snygg hur man på lämpligt vis övervinner ett hinder.
Motivationen är viktigt och för att få upp den används här en ny leksak. En leksak som säkert också kommer synas mer här framöver.
Så med de orden hälsar jag mig själv välkommen bakom rodret och tar ut en ny riktning.
Höger, vänster om. Marsch!
Elvira har haft en riktigt bra vecka, hälsomässigt (ja annars också tror jag). Veckan inleddes med andra (och sista) sprutan pneumokockvaccin. Som ni kanske minns blev hon ju så sjuk sist, men inte denna gången. Jag som medvetet hade bokat in tiden så att sprutan skulle tas efter det att vi gratulerat gammelfarfar och då pappa skulle vara hemma.
Pappa och Elvira har också varit på öron för att ännu en gång testa hörseln. Och ni kanske minns det också, att hon inte fått så bra betyg. MEN, den här gången fick hon godkänt!!! Hon bevisade också att hon hör genom att peka på magen på uppmaning av audionomen och peka på näsan och klappa händerna på uppmaning av pappa. Bravo Elvira! Äntligen!
Det har ju också tidigare skrivits om hus här på bloggen. Nu har vi snart ett hus. Besiktning på torsdag. Interiör – orginal 1975. Flyt eller galenskap det är frågan.
Efter en arbetsvecka ska fötterna placeras högt. Det är bra jobbigt att vara familjeförsörjare 😀
