Visst sa jag att farmor var på besök? Jo men visst. Igår kväll gick jag och maken min ut och åt. Dra mig baklänges! Sist det hände var det mellandagar och snö ute. Nej…. Nu kommer jag på att det faktiskt bara är tre veckor sedan som vi hade några barnfria timmar. Hur som helst så är det inte ofta.
Vi åt middag, där var vi inte äldst. Därefter gick på på bio, ett pretansiöst drama vid namn ”Kyss mig”. Vi var omgivna av fnittriga fjortisar och vi var äldst! Efter bion cyklade vi till ett av stadens sommarhak. – Här är det kareoke, sa mannen. Det visade sig vara en trubadur. Vi tittade på folk och insåg att trots att vi tycker att vi hänger med, så gör vi inte det. Vi var inte äldst men ändå kände vi oss fel. Mogna, nyktra och lite obekväma.
Vi hann prata med varandra. Om jobben. Om hösten. Om planer. Om förväntningar. Om barnen. Vi pratade mycket om barnen. Pappan konstaterade med hjälp av en app att decibelnivån på sommarhaket var den samma som den då Elvis skriker att han inte vill gå och sova och som genomsnittsnivån på en Bobby Car som susar fram på asfalten här på gården.
Vi cyklade hem i ett skirt svalkande sommarregn och möttes av nyvakna, rufsiga och varma barn. Barn som var uppriktigt glada att se oss igen. Det var ömsesidigt. Det var lika härligt att komma hem som det var att cykla iväg några timmar tidigare.
Tack farmor för tillsammanstid. Det lever vi på ett bra tag.
Så här dagen efter Alla hjärtans dag är det inte för tidigt att påminna om att det faktiskt är Alla barnhjärtans månad. Det är februari. Varje år föds det 1 000 barn med hjärtfel i Sverige. Varje år föds det också 120 barn med DS, ungefär hälften av dem har hjärtfel. 99 % av barnen med DS blir hjärtfriska tack vare forskningen. Hur siffran ser ut för de övriga vet jag faktiskt inte. Men forskningen gör mycket gott.
Förra året samlade Abbes pappa in mest pengar som privatperson till Hjärt- Lungfonden via en insamling på sin blogg. Och i år har han satt målet ännu högre, minst 10 000 kr. Han utnyttjar bloggen för att göra nytta. Stor nytta. Abbes pappa har fått så många läsare att anmäla sig till donationsregistret att Socialstyrelsen skickade ett tackmejl. Det är inte svårt att förstå hans angelägenhet då hans egen sons hjärta kunde lagas tack vare en donator. Genom bloggen delar han också med sig av hur det är att leva med sjukvården hand i hand, att vara småbarnsförälder och att bara vara pappa med egna intressen. Dessutom har denna ödmjuka blogg med all rätt fått Stora bloggpriset i klassen Vardagsliv och fritid. Som sagt, nytta med nöje.
Så istället för att starta en insamling här på Söt och Snygg ber jag er besöka Heja Abbe och hjälpa Abbes pappa med insamlingen. Där finner du både fina auktioner och ett insamlingshjärta. Jag menar, vad finns det för något viktigare att spendera 30 kr på?
Bild lånad från Hjärt- Lungfonden
Under januari hade vi 1971 besök.
Man har hamnat hos oss när man har sökt på:
1. söt och snygg
2. ovanliga efternamn
3. snygg
4. söt
5. sötoch snygg
så orginellt 
411 besök har kommit från Facebook
116 besök från Heja Abbe
98 st från Google.se
50 besök från Lilla L
39 st hittar hit från Prince Vince
Stort tack till länk-kompisarna! Och alla ni andra som länkar. Hoppas att vi hjälper till lotsa besökare till era bloggar också.
Som mest hade vi 97 besök på en och samma dag och igår hade vi 60 besökare här. Det mest lästa inlägget under januari är ganska otippat Godnattsaga och lustigt nog skrev jag det för exakt ett år sedan, på dagen!
Idag har mamman varit hemma med sin Elvira. Vi tog det kletiga örat med oss och gick till hälsocentralen. Sedan tog vi en liten flaska med Elviras namn med oss och gick hem.
Elvira tycker ju om att gå till doktorn så det var en lång väntan tills klockan blev 10.30 och vi kunde gå. Medan vi väntade målade Elvira och mamman drack kaffe och läste Hus & Hem. Sedan fikade vi med dockorna och spelade lite dator.
För lite mer än en månad sedan skrev logopeden på hab en remiss till Datateket. Toppen!!!! Elvira har varit där tre gånger och spelat lite spel. Nu har vi fått en mus förskriven och ett spel utlånat. Detta gillar Viran skarpt. Hon kan sitta läääänge. Hon spelar memory, lägger lika på lika, färglägger, räknar mm. Så nu kan man faktiskt säga att Viran ”jobbar” själv här hemma. Elvis har också fått pröva, men han förstår inte det där med musen. Han tycker att man ska trycka direkt på skärmen, sådan far sådan son.
Efter lunch fick Viran följa med mamman på möte. Hon skötte sig exemplariskt, sov hela tiden. Vaknade lagom till bussfärden som tog oss till dagis och lillebror.
Bild: sotochsnygg
Jag puffar en sista gång för alla barnhjärtansmånad. Tre dagar kvar av kampanjen.
Och så bidrar jag med en liten historia från verkligheten. Som alltid med andra ord.
Elvis bläddrar i dagstidningen. Hittar en bild på en iphone, pekar på bilden och säger ”pappas”. När han läst klart traskar han vidare in i tvättstugan, hittar en nytvättad disktrasa (ja vi är lite snåla och återbrukar) plockar upp den och säger ”mammas”.
Verkligare än så kan det inte bli. Pappan har sin iphone klistrad i handflatan allt som oftast. Mamman har ofta disktrasan fastgeggad i sin. Att mamman har en egen iphone (pappans gamla, notera gamla) har kanske sprungit Elvis förbi. Det är inget han förknippar mig med. Uppenbarligen.
Av någon anledning fungerar inte hjärtat, men länken finns där så klicka i tomrummet här ovan så får du info om vårt hjärta.
Vi firar inte kollektivt i vår familj. Inte när det gäller Alla hjärtans dag i alla fall. Vi har ett annat datum, jag och pappan. Lite lustigt är det ju, när man tänker på det. Nu när man har någon att fira med känns det krystat. Men för 20 år sedan, då kunde man nästan offra en arm för att öka chansen att få ett kort i skåpet, eller blommor med bud, eller i bästa fall en dejt. Som tur är lär livet oss att värdera annorlunda (jag tänker på förlusten av armen). Dagen idag är visserligen ett kommersiellt jippo, men ändå en ypperlig påminnelse.
En påminnelse om att det föds 1000 barn varje år som kommer att behöva hjälp med sitt lilla goda och oskyldiga hjärta. Hjärt- och lungfonden äger februari månad, när det kommer till insamlingar. I 14 dagar till kan DU bidra till att alla dessa barn ska få jämlik och tillgänglig vårt oavsett var i landet det bor. Den som kan göra det tillgängligt för barn i småstaden är Gertrud, hon är ett videonätverk som kan knyta ihop landets barnhjärtmottagningar. För att nå fram behöver Gertrud 10 miljoner. Gertrud delar inte bara med sig av kunskap hon delar även med sig till tre forskare i barnkardiologi.
Jag tycker att vi gör som Gertrud och delar med oss. 30 kr till Hjärt- och lungfonden istället för en ask godis eller en bukett blommor. Eller både och. Eller alla tre. Snälla skicka ett sms och hjälp oss att hjälpa andra barn.
Sms:a ”BARNHJARTA 345″ och ”ditt namn” till 72901 så skänker du alltså 30 kronor till alla barnhjärtans månad. Dessutom dyker ett tack med ditt namn upp i hjärtat.
För länge sedan (nåja 2007) läste jag en tråd på Familjeliv som löd något i stil med ”nu har jag börjat blogga…” Det var en pappa till en kille med en kromosomdiagnos, 22q11, eller Catch 22, som skrev detta. Jag hälsade på hos Heja Abbe och började läsa, och blev fast. Sedan dess har jag prenumererat och läst varje inlägg som denna pappa skrivit.
Jag skrev ett inlägg och tipsade om bloggen, pappan tackade för orden och vi lade till varandras bloggar i våra länklistor. Denna underbara blogg har sedan dess varit en stor inspirationskälla. Dess ord är så välbekanta för oss föräldrar, men ändå intressanta. Det är inte alla som kan lyckas med det.
Jag tror inte att Abbes pappa har så mycket nytta av våran länk om man tänker på mängden trafik från våran blogg till hans. Vi däremot, vi är väldigt tacksamma. Vi får flera hundra besökare till vår blogg från Heja Abbe. Så vi vill tacka Abbes pappa för att vi får finnas där och för att han hjälper till att sprida våra ord. Och så vill vi säga STORT, STORT GRATTIS till Stora Bloggpriset, ett pris han är väl förtjänt av.
Idag bar det av för att hämta mutterplattan. Man trycker upp den i gommen som en tandställning och den stimulerar munnen på flera olika sätt. Och när man ser den med alla sina hål, förstår man vilken finmotorik det är att producera rena ljud. Till en början använder man den utan muttrar. Elvira ska nu ha den i munnen två-tre gånger per dag ca 5 min åt gången. Succeccivt ökar man tiden, men den får inte sitta i längre än 30 min för då vänjer sig munnen och stimulansen uteblir.
Som ni ser så sitter det ”pärlor” på skenan man har framför tandraden. Pärlorna på sidorna stimulerar kindmuskler som i sin tur stimulerar svaljet. Pärlorna längst fram stimulerar överläppen. Man kan också ”räkna” pärlor genom att föra tungan längs med pärlraden. I januari ska vi tillbaka och då får vi muttrarna. Vi ska börja att sätta muttrar i hålen längst fram på plattan, bakom framtänderna. Elvira behöver stimulera sin tungspets mer. Man kunde se på avgjutningen, som varit modell i tillverkningen av plattan, att hon placerar tungspetsen längre bak i gommen för huden var skrynklig bakom framtänderna och gommen hade en lite svullen karaktär där. Det ska vara platt och hårt om området utsatts för tryck av tungan. Detta är helt fascinerande tycker jag. Att talapparaten innehåller så många beståndsdelar som tillsammans har betydelse för helheten.
Vi fick också lära oss att genom att stimulera kindmusklerna kan man påverka käkbenets utformning. Elvira hade en bred gom och det är bra, men tandbågen var lite för rund. Fick kindmuskulaturen mer stimulans skulle tandbågen bli mer oval, eftersom käkbenet skulle ändra form. Visst kan man tycka att detta är petitesser och obetydligt i det stora hela. Vi ser ju alla olika ut i munnen och ändå kan vi prata utan att ha allt för stora talproblem, men då får man inte glömma att vi har en muskeltonus som fungerar som den ska. Vi ska verkligen ge detta ett försök och komma ihåg övningarna som vi fick med oss hem. Alla dessa övningar optimerar bett-, käk- och talutvecklingen och många av dem finns ju redan i vardagen.
Borsta tungspetsen med tandborsten
Göra indianljud
Tugga knäckebröd, morot och äpple
Sluta läpparna genom att leka häst och smacka
Göra grimaser framför spegeln t ex ledsen, arg, glad, trött, eller varför inte russinnos, megagap, kindbulle, sockernos och de andra från Hopphatten
Uppmuntra att slicka sig om munnen vid middagen
Blåsa ljus/bubblor/pingisbollar
Suga upp smält glass med sugrör
Göra pussmärken och imma på spegeln
Elvira? Jo hon knallade in i rummet, klättrade upp i tandläkarstolan, plockade fram mutterplattan och satte in den i munnen, upp och ner. Minst lika fascinerande. Hon börjar känna sig hemma hos doktorn och vet vad som förväntas av situationen. Hoppas att det håller i sig. Vi hyser hopp om att hon fortsätter acceptera plattan, hon gillar ju att stoppa saker i munnen.
Vid nattningen låg vi och pratade om dagen. Elvira berättade genom att teckna, Elvira, Maria (assistenten), hem, dagis bil, åka, doktor, öra, mun. Det sammanfattar ju dagens aktivitet väldigt bra. Hon förknippar doktor med öronen, så hon använder inte tecknet doktor utan att lägga till öra. Stumpan!
Bilder: Fotografier – Söt och Snygg